1. SVERIGE, NYSPRÅKET OCH HISTORIEN

1. SVERIGE, NYSPRÅKET OCH HISTORIEN
av Eva Andersson, 2013-04-29

I Sverige finns, till skillnad mot i andra västländer, en åldersdiskriminering där arbetsföra svenskar i åldern 45 – 65 väljs bort vid nyrekrytering.
Denna åldersgrupp anses inte attraktiv att anställa trots gedigna cv:n och livserfarenheter. Människor med stora kunskaper och erfarenheter har tappat i status och ett löjes skimmer har på senare år har smugit sig in och lagt sig över den del av befolkningen som är över 45-50 år. I media kallas kvinnor i denna grupp för ”klimakterietanter” och män för ”fetlagda medelålders män med kalaskula”. De anses förbrukade och viftas med några nyord bort från höga positioner i samhället. Denna grupp tappar i självförtroende och försvinner mer och mer från debattens mittpunkt. Det eftertraktansvärda är istället att ha chefer som är mellan trettio och fyrtio år.

Vilka fenomen ligger då egentligen bakom detta slöseri av resurser? Många skulle nog svara att utvecklingen inom data är en bidragande orsak, men varför har inte samma sak i så fall skett i resten av västvärlden? Det kan inte bortses från att diskrimineringen är en del av en ny strategisk social ingenjörskonst. Denna äldre generation är inte lika lättledd när politiker, journalister och höga ämbetsmän på myndigheter presenterar den nya PK-sanningen. Frågan som kan ställas är om dagens PK-maktelit har sjösatt en strategi vars egentliga syfte är att sätta munkavle på en hel generation svenskar i åldrarna mellan 45 och 65 år. Dessa som är gamla nog att komma ihåg den riktiga sanningen, men som nu tystas av nyord och åldersdiskriminering. Det är den generationen som utgör kopplingen mellan det gamla och det nya. De som är ännu äldre, dvs. de som är födda under 1940-talet eller tidigare har gått i pension och är per definition redan borta från inflytande över den unga generationen som skall ta över Sverige. Det är inte heller den äldre generationen som är nyspråkets målgrupp. Nej, siktet är inställt på den yngre generationen födda under 1990-talets sista decennier. Makteliten döljer den riktiga sanningen bakom dimridåer och genom sitt nyspråk. Detta är ingalunda en ny företeelse. Den har praktiserats av Stalin, Hitler och andra totalitära stater.

Den som är lite äldre och känner den historiska litteraturen har troligtvis läst Alexander Solzjentisyn ” I den innersta kretsen”. Där beskrivs karriärdiplomaten Innokentij Volodins möte med den fattige morbrodern i Tver någon gång under Stalin-tiden efter andra världskriget och hur han vid besöket får upp ögonen för att det fanns en annan sanning än den som serveras av regimen.[1]

Innokentij som aldrig tidigare har träffat sin morbror eller besökt en så rucklig och låg gammal byggnad, sned och vind, förundras över att gamla gulnade, dammiga tidningar hänger som ”väggmattor” på väggarna. I morbroderns första trevande försök att ta reda på om han skall våga berätta sanningen för systersonen Innokentij om det förgångna och inte bara den tillrättalagda historien som serverades av regimen citerade morbrodern följande av den radikale ryske filosofen Herzen Aleksandr (1912 – 1970); ” Var går patriotismens gränser? Varför måste ens kärlek till fosterlandet också omfatta regimen där? För att hjälpa den att fortsätta att fördärva folket?” Innokentij börjar nu finna samtalet intressant och tiden rinner iväg. Han hade bara tänkt stanna i en, högst två dagar, men finner att han inte kan åka eftersom han vill få reda på mer.

De gamla tidningarna som hänger på väggarna får nu sin förklaring när morbrodern anförtror Innokentij hemligheten bakom att tidningarna hängts upp i flera lager. Det är bara ett icke straffbart sätt att bevara speciellt intressant gammal information, enligt morbrodern. ”Medborgare, varför har ni arkiverat just den här tidningen? – Jag har visst inte arkiverat den, det är en tidning vilken som helst!” Morbrodern har inte kunnat göra några markeringar i tidningarna, men han kommer ihåg exakt var han skall söka. De är bekvämt upphängda på ett sådant sätt att man inte behöver ta en hel bunt varje gång. Innokentij börjar läsa och ju äldre tidningsårgång han bläddrar i desto märkligare blir läsningen. Innehållet i tidningarna skiljer sig markant åt från den sanning som berättas av den nuvarande regimen.

Bland annat är det förbjudet att överhuvudtaget nämna Lev Kamenev och Grigorij Zinovjev, eftersom de dels hade varit Lenins närmaste män i opposition mot Stalin, dels hade motsatt sig planerna på väpnat uppror i oktober 1917. De blev båda avrättade 1936 av Stalins regim. Trots detta finner Innokentij nu att i en tidning upphängd i fönstret försvarar Stalin 1924 ”de sanna leninisterna Kamenev och Zinovjev” när de anklagas för att ha saboterat oktoberomstörtningen. Historiebeskrivningen skiljer sig således helt från den sanning som han har fått lära sig, nämligen att dessa två herrar var folkets fiende. Det är med förtjusning systersonen Innokentij fortsätter att läsa de gamla tidningarna som i så mycket skiljer sig från den sanning som presenteras av Stalins regim.

George Orwell beskriver i sin bok 1984 ett samhälle där medborgarna styrs av nyspråk och där varje förändring i världsläget kräver en förändring i historiebeskrivningen. Just detta är huvudpersonens arbete, att gå in och ta bort och sudda ut verkliga händelser och ersätta dem med nya påhittade. På så sätt lurar man en hel befolkning som i det stora hela inte är så intresserade av världsläget och den förda politiken. De manipuleras och glömmer fort vad som egentligen har skett. Om någon skulle tänka, att ”det där stämmer ju inte” när den nya beskrivningen läggs fram, hittar denne inga belägg för detta eftersom den verkliga historiebeskrivningen är borttagen och ersatt med en ny. I denna värld är man dessutom övervakad med TV i sitt eget hem och kan försvinna spårlöst om man ifrågasätter …

Idag finns flera sätt att övervaka medborgarna; kameralins på datorn (i två riktningar?), Wi-Fi (i två riktningar?), iPad, iPhone, GPS, hastighetskameror, datorer i våra bilar, kameror vid infart och utfart till Stockholm och Göteborg legitimeras som s.k. trängselskatt, kontokort osv.

I slutet av februari kom rapporter om att utrensade böcker på biblioteket i Backe i Strömsunds kommun bränns upp av kommunen, trots vädjan från Backebor som vill att de ska skänkas bort. Att bränna böcker är laddat. Det för tankarna till en mörk tid i historien. Bokbålen i nazityskland utgjorde ett klimax i den nationellt proklamerade aktionen mot ”otyskhet” som anslogs av tyska studentkåren. Ett flertal bokbål anordnades mot författare som ansågs opassande för naziregimen och nazistisk ideologi från1933 och framåt.

Under behandlingsideologins tid placerades stora delar av befolkningen på sinnessjukhus runtom i vårt land. Socialdemokratiska reformatörer ville omforma samhället under 1930,- 1940,- och 1950-talen och människor förvandlades till hjälplösa lekbollar för maktens representanter i samhället. Idag diagnostiseras stora delar av befolkningen med ADHD, Damp eller depression och får centralstimulerande medel eller lyckopiller. Det finns många sätt att avväpna och styra ett folk.

Historien upprepar sig alltid. Det är därför det är så viktigt att förkovra sig inom såväl historia, filosofi, politik, juridik som inom informationssäkerhet och samhällskunskap. Man skall framförallt vara på sin vakt när det sker politiska omvälvningar. Varför klev moderaterna åt vänster när F.R. blev ledare? Det går att fundera på detta. En tanke kan ju vara att moderaterna kanske har infiltrerats och att vad vi nu har i svensk politik egentligen bara är två stora socialdemokratiska partier som bollar makten mellan sig och är sprungna ur samma stam! Inga stora politiska frågor avhandlas. Man är överens om det mesta och för att hålla skenet uppe för medborgarna gnabbas man lite ibland för att journalisterna skall ha något att skriva i sina spalter. Som sagt det går att fundera.

De flesta av dem som skyller SD-väljare för nazister är samma personer som är anhängare av Ship to Gaza.

Hur kan man med trovärdighet i behåll å ena sidan beskylla SD-väljarna för att vara nazister när man å andra sidan väljer att ta parti för de arabstater som vill förgöra staten Israel där överlevare från Nazi-Tysklands koncentrationsläger har funnit en fristad och byggt upp ett samhälle med västvärldens godkännande efter andra världskriget.

Är inte dagens antisemitiska riktningar ett arv från gårdagens nazistregim? Är det kanske inte så att vänsterradikala krafter idag tar parti för det som nazistpartiet förespråkade på sin tid? Nämligen utrotning av judarna. Skillnaden är kanske bara att idag är det starka krafter inom islam som sätter agendan, uppmuntrar och gjuter eld i vänsterextremistiska krafter som vill omstörta samhället.

Vem/vilka sätter agendan och vad är det som driver dem?

Eva Andersson

Källor: [1] Solzjenitsyn, Alexander, I den första kretsen, ”6.1 Morbror i Tver”, Copyright 1968, 1978, Copyright 2009, Brombergs bokförlag AB, s. 520 ff.