257. BORSTAR FÖR 25 SPÄNN!

257. BORSTAR FÖR 25 SPÄNN!
av Peter B., 2015-03-24.

Jag såg en dokumentär för några år sedan, om ett par gamla bröder som bodde i sitt föräldrahem någonstans i Småland.
Helt underbara människor som strävade på i ett makligt tempo.
Den bild som fastnat på min näthinna, är när den ena brodern gjort en hårborste av häst tagel som han kammat från gårdens enda häst och frågar sin bror, vad den kan vara värd?
— Den kan vi nog sälja på marknaden för 25 kronor, svarar den andre brodern stolt.

Med en iskall mellanöl tryggt i handen tänkte jag, hur fan får man det att gå ihop? Hur kan man värdera åtta timmars arbete till 25 kronor här i Sverige?
Men på något underligt vis funkade det tydligen så i deras lilla värld.

Det är få förunnat att få leva ett så lugnt liv, ty de flesta av oss springer trots allt runt i ett ekorrhjul med en galopperande hjärtfrekvens och försöker på alla vis få ihop till våra räkningar.
Det som dessa harmoniska gamla farbröder missat, eller bara gett blanka fan i, är att höjda skatter och löneökningar går hand i hand.
Och där gott folk kommer vi till pudelns kärna i storyn!

Sedan generationer har vårt härliga gamla Svea rike, via gruvor, tung industri, en helvetes massa skog och en hårt arbetande befolkning, kunnat erbjuda världen råvaror, uppfinningar och mekaniska under till sjysta priser.
Så är det fortfarande men tyvärr sedan 80-talet i en allt mindre skala,
eftersom gökungarna i ledningen för alla, och då menar jag alla styrelser och aktiesällskap, skriker efter mer hela tiden.
Dessutom har vi svenskar fått en aldrig sinande ström av en extern population, som skall gödas och födas i absurdum. Allt administrerat av en skattekrävande statsapparat som har större skygglappar än min mormors gamla trosor.

Vad det betyder för framtida stackare, är att skatterna gång på gång måste höjas och i och med det måste ju lönerna justeras uppåt naturligtvis.
Priser på svenska varor kommer till slut vara så jäsikens höga att gökungarna (se ovan), klämkäckt gör ett ryck i växelspaken och drar utomlands med alla arbetstillfällen och vinster.
När den dagen kommit, står våra politiker med vidöppna munnar, där dreglet torkat i mungiporna och skygglapparna blåst iväg och undrar, hur de ska få den nu tomma skattkistan att räcka till tolv miljoner arbetslösa!

En dyster tanke och en utopi kanske, men vem vet?
Dessutom är det en gång så, att vi inte är bättre än gökungarna själva!
För vem tjackar en borste hos frisören för tvåhundra spänn, när det finns sköningar som säljer kvalitetsborstar för tjugofem på marknaden?

Peter B.