295. GRUPPER OCH INDIVIDER

295. GRUPPER OCH INDIVIDER
av Jan Ivarson, 2015-07-06.

Politik handlar om hur man utformar livsvillkor för grupper av människor. Grupper kan vara alla på en kontinent, i ett land, kvinnor eller män, rika eller fattiga, lågutbildade eller högutbildade och människor med olika religioner eller politiska uppfattningar.

I svenska media anses det ofta otillbörligt att tala om en grupp, om det finns människor i gruppen som det är synd om. Då förflyttas fokus i vänstermedia från gruppen till enstaka individer, så att samtal om förändringar för gruppen blir omöjliga. Invandrare är en sådan grupp.

Förändringar har hittills bara kunnat föreslås för invandring om de inneburit ökat stöd. Krav på begränsad invandring eller anpassning har däremot varit omöjliga, i synnerhet om de framförts av enskilda debattörer. De har då direkt kallats rasister.

Moderatledarens tal i Almedalen, visade att verkligheten tvingar fram förändring. Det som kallats främlingsfientligt då det sagts av SD, kunde nu i begränsad omfattning sägas av moderatledaren. Väljarflykt tvingar fram förändringar där väljaråsikter tidigare lämnats utan avseende.

Media har svårt att lyfta faktorer som leder till låg levnadsstandard i andra länder. Våra regeringar har försökt lösa problemen på hemmaplan med invandring till subventionerade enkla jobb, med försörjningsstöd och krav på anpassning av svenskars livsstil så den mer liknar den i länderna invandrare lämnat. Att ifrågasätta livsstilen i länder folk lämnar, anses rasistiskt i svensk debatt.

Varför har vissa länder låg levnadsstandard?
Det beror i hög grad på befolkningens kultur och religion som lett till låg levnadsstandard, korruption och krig. Orsakerna står ofta att finna i deras värderingar, eller deras ´värdegrund´ för att använda ett nysvenskt ord.

Alla länders folk bör få leva som de vill men också ta konsekvenserna. Folk som har en föga produktiv livsstil vill numera få del av andra länders välstånd. De utestänger kvinnor från att arbeta och vill ha samma välfärd som i länder där hela befolkningen arbetar. Samtidigt ogillar invandrare kanske den livsstil folk har som ger dem hjälp. Då är det inte konstigt att givarländernas befolkningar tröttnar på både invandring och bistånd. Därför uppstår invandrarkvarter i västländer som liknar länderna folk lämnat.

Beteendet uppmuntrats av vår regering. Vi ser resultaten i utanförskapsområden med tilltagande sociala problem och behov av ekonomiskt stöd. Det låtsas inte svenska politiker och karriärister om. De letar fram goda exempel på invandrare för att övertyga väljarna om sin politik. Goda exempel finns förstås också.
Tyvärr visar statistik att invandrare har lägre sysselsättningsgrad, lägre löneläge än svenskar och är överrepresenterade i brott. Det har bidragit till att svensk produktivitet per capita har planat ut. Fortsatt stor invandring från världens minst utvecklade delar kommer förstås påverka svensk välfärd. Vill en majoritet ha det så, skall vi inte klaga på sjunkande välfärd.

De som har synpunkter på invandring i Sverige beskylls ofta för rasism. För mig är rasism om man ogillar andra människor för att de har annan hudfärg. Med den definitionen finns knappt någon rasism i Sverige. Däremot finns utbrett missnöje med invandrare som kräver lång försörjning, begår brott och kräver att svenskar skall anpassa sig till deras livsstil. Om de har en annan hudfärg saknar betydelse. Det är inte invandrarnas fel, utan måste tillskrivas politiken.

Vänsterfolk vill dela ut svensk välfärd och sänka landets välfärd – ju fler som får det sämre, ju bättre för partiet eftersom fattigdom är vänsterns affärsidé. Att hela landet får det sämre bryr de sig inte om. Partiet sätts främst.

Varför har romer inte integrerats i Europa på 500 år?
Deras flagga utgör ett bra svar. Flaggan har ett hjul som antyder folkets benägenhet att byta uppehållsort. Romer har haft olika benämningar som slitits ut med åren. Ordet ´resandefolket´ anses nu rumsrent och används parallellt med romer. Resandefolket belyser romernas livsstil. Om några år har det förmodligen slitits ut och ersatts med ett annat ord, om resandefolket inte ändrat sin livsstil.

Människor som byter boplats lär sig inte ett lands språk, lagar och kultur. Barn kan inte tillgodogöra sig undervisning när språket växlar mellan olika boplatser och de vuxna får svårt att få arbete. Detta faktum är de flesta länders politiker och media ovilliga att tala om. Därför kommer romernas problem att bestå. Kringströvande folk passar inte i dagens europeiska länder, som förutsätter nationell tillhörighet och anpassning.

Romerna måste förändra sin livsstil om de vill få bättre livsvillkor och svenskarna måste ändra sin flyktingpolitik om Sverige inte skall bli ett nytt land folk vill lämna.

Jan Ivarson
Politiskt obunden