182. SÄRINTRESSEN KRING SÄRIMNER

182. SÄRINTRESSEN KRING SÄRIMNER
av Jan Ivarson, 2014-11-07.

Då och då rapporterar media om misstänkt undervattensverksamhet i inre svenska vatten. Nu har problemen spridit sig så, att de blivit än mer inre och nått ända till grundvattnet under landbacken.

Vänsterdebattörer har framfört misstankar om att främmande undervattensverksamhet är påhittad och vanligen inträffar strax innan regeringen skall lägga fram sin budget. Om det ligger något i det bör fenomenet kunna uppträda även inom andra områden.

Stockholmarna klagar på indragna infrastruktursatsningar. Vägen åt vänster leder till en återvändsgata. Tar man till höger förväntar man sig en ny omväg kring stan. Diskussionen verkar onekligen blomma upp i budgettider och kostnaderna sägs öka med regeringens ökade betänketid. Till slut blir det kanske en belyst gång- och cykelväg men det skulle vara ett miljövänligt alternativ så gott som något.

Arbetsförmedlingen ropar i dagarna på mer resurser, för att klara av att förmedla alla arbeten till arbetssökande som vill ersätta landets åldrande befolkning. Här har regeringen själv skapat behovet inför sitt budgetarbete och ber därför väljarna om att öppna både hjärtan och plånböcker.

Bristen på bostäder är påtaglig. En lösning i sikte är förstås höjd fastighets- och förmögenhetsskatt som kompletteras med höjd flyttskatt och förtur av bostäder till nysvenskar. Husägarna kan få välja mellan frivilliga avtal som belönas med lotter i Postkodlotteriet eller expropriation, som regeringen förberett i sin cirkus under största möjliga tystnad.

Inom skolan har det både under förra och nuvarande regeringar talats om behov av ökade resurser för både undervisning i matematik och språk. Likt mer resurser för flottan och övriga försvaret, kan resurser till språkundervisning ifrågasättas. Aldrig förr har det talats så många språk i Sverige som nu. I kommunerna talas det över 100 olika språk. De är en resurs som rimligen måste leda landet framåt och bör framhållas som bra exempel på regeringarnas framsynta politik.

Livsmedelsverket lägger nu fram synpunkter på dricksvattenkvaliteten och behöver förmodligen ökade resurser för att klara sitt arbete. Verket säger i budgettider att de funnit giftiga ämnen i dricksvattnet. Om det är sant kan man misstänka kopplingar till industrin som taktiskt släppt ut ämnen i budgettider för att myndigheter och branschen skall få mer pengar. Visst går misstankarna till illasinnade högerextremister.

Våra förfäder hade i sin asatro galten Särimner som de kunde slakta varje dag för att tillgodose behovet av fläsk i Valhall. Grisen återuppstod varje morgon. Här kan man skönja likheter med ständigt höjda skatter i våra dagar, en resurs politiker anser som nästan outtömlig. I Valhall skötte kocken Andrimner hopkok och det stekta fläsket.

I våra tider har vi politiskt korrekta åsikter formerade till korridorer med fundament, grundat på den ”rätta” värdegrunden. Låt vara att ingen ännu kunnat förklara vad värdegrunden består av. Än så länge har vi fått nöja oss med vad och framför allt vilka som inte kvalar in för att få beträda den.

Numera har fläsk från både gris och val bytts ut mot pengar. Fläsk har blivit något fult, ja rent av kriminellt i vissa sammanhang. De som serverar fläsk utan att ha kännedom om matgästernas värderingar, riskerar att hamna inför diskrimineringsombudsmannen DO och få betala skadestånd. Det skall ses som utrangering av barbariska rätter och seder från tider då bara barbariet fanns. Nu har vi nya rätter att anpassa oss till och vi gör klokt i att ta lärdom av DO, för att inte hamna i dem.

Likt Andrimner kämpar statsministern med delvis motsträviga medarbetare för att få fläskets ersättare, penningen, att räcka till för allas behov. I det arbetet är det en fördel om några av de största kostnaderna kan döljas. För att det skall kunna ske, betalar regeringen en halv miljard i presstöd för att redovisningen skall döljas eller åtminstone förmedlas väljarna på ett politiskt korrekt sätt. Det är småpengar mot de som man därigenom slipper redovisa. Därmed undviker regeringen utgifter för ytterligare särintressen genom utebliven kritik från samhällsområden med växande köer och sjunkande kvalitet. På så sätt sparar regeringen pengar som kan användas för behjärtansvärda behov.

Jan Ivarson