359. ÄNTLIGEN EN BRA ÅTGÄRD (S)

359. ÄNTLIGEN EN BRA ÅTGÄRD (S)
av Jan Ivarson, 2015-11-09.

För en gångs skull har regeringen tagit ett klokt beslut genom att lägga fram förslag om införande av tonnageskatt. Regeringen Reinfeldt med finansminister Anders Borg ville inte se verkligheten.

Så här i backspegeln var det inte så konstigt. Det finns fler områden som både höger- och vänsterregeringar inte velat se i verkligheten. Tonnageskatt skall införas under galgen först sedan tre fjärdedelar av svenska handelsflottan har flaggats ut, det vill säga, fartygen har flyttat till andra länder.

Liknande situation kan beskådas i migrationspolitiken. Först finns inga gränser för hur många vi kan hysa, men verkligheten tränger sig på. Nu har stollepolitiken nått vägs ände, låt vara att vi får uppleva lite sprattlande, som när vi fått upp makrillar i båten.

Vad är då tonnageskatt? Det vet jag inte, men jag har förstått att den innebär lägre kostnader än sedvanlig bolagsskatt och att i stort sett alla andra sjöfartsnationer har tonnageskatt. Då är det tonnageskatt som gäller om man vill delta i det internationella spelet.

Nu återstår att se verkligheten för vår Vänersjöfart. Älvleden är viktig för Vänerregionens näringsliv. Miljarder kronor behövs för en ny kanalbit och nya slussar. Kunskapen om behovet finns, men inte pengarna. Därför skjuter regeringar fram besluten.
Vi riskerar dessutom få en låg bro i Göteborg och då kanske nya slussar blir onödiga. Ni som läser mina artiklar vet vart statens pengar tar vägen. Vi kan inte vara en stormakt på många områden.

Man kan undra varför Sverige har en tradition av njugghet mot sjöfarten. Efter kriget fann sjömän som levt utanför minspärren under andra världskriget, att de blivit skönstaxerade för att de inte lämnat in sin självdeklaration. Jag frestades att skriva sjöntaxerade.

Sjöfarten betalar alla kostnader för farleder och hamnar, medan vägar kan nyttjas gratis för utländska åkerier. Vägarna skulle behöva en motsvarighet till sjöfartens farledsavgifter för att inte missgynna svenska åkerier. Jag brukar inte tipsa om fler skatter men undrar hur regeringen kan ha missat en sådan inkomstkälla.

Min far var sjöbefäl. Han upptaxerades för fri mat och bostad. Maten hade han förståelse för, men inte för att han var tvungen att bo på jobbet. Han fick ju trots sin hytt på båten också ha en bostad för sig och familjen på land.
Synen på sjöfolks bostad kan ha uppstått genom att en del av lågavlönat manskap saknade fast bostad. De var den tidens EU-migranter och ansågs ha en förmån av fri bostad på jobbet som skulle beskattas.

I rättvisans namn fanns det konsekvens i galenskapen. Under en period var far kontrollant för rederiets skeppsbygge på ett varv. Då kunde han bo hemma men fick traktamente för hans bostad ansågs ju vara på ett fartyg.

Jan Ivarson
Politiskt obunden