45. EN FÖRLORAD GENERATION!
av Arne Holmström, 2013-10-07.
Något märkligt har hänt i generationsväxlingarna efter sena 60-talet.
Fram till 1965 så sprudlade framtidstron och så såg det nog ut runtom i hela Europa i fallande skala, eftersom Sverige då var ett föredöme för de andra länderna.
Mycket sent påtänkt, så utnämndes Sverige av omvärlden som det mest civiliserade landet i världen i början av 80 talet, idag ligger vi på artonde plats.
Sverige ligger numer i linje med afrikanska Klan-länder och därför är afrikaimporten av negrer rent analogiskt följdriktigt.
68-rörelsen blev dråpslaget för Sverige och Europa och därför kunde EU startas upp, och betänk då, att vi avskydde Sovjetunionen just för deras maktcentra, och så gör vi likadant själva?
Detta kunde genomföras genom en missanpassad generationsväxling av 50-talister till politiker!
Många anser att dessa och påföljande generationer är förlorade generationer, därför att de inte har någon egentlig förebild som de kan anamma, som 40-talister och tidigare generationer hade, med Fosterlandskänslan ”allt för Sverige”!
Idag ifrån politiskt håll har det uppstått det motsatta, allt som är bra för svenska folket ska förintas!
Arne Holmström
Kloka tankar som vanligt från Holmström.
Romarna levde i sus och dus tills riket föll.
Vårt välstånd som byggdes under 1900-talet håller på gå samma väg som romarnas, genom moraliskt förfall och bristande ansvar för vårt land.
Under mitten av förra århundradet skrev Povel Ramel en tänkvärd visa som inleds med följande rader:
Bara en enda ros på ett evigt klänge
så är livet
trist varar länge
men underbart är kort - alldeles för kort.