127. KUSTBEVAKNINGEN GÖR DET MÖJLIGA

127. KUSTBEVAKNINGEN GÖR DET MÖJLIGA
av Jan Ivarson, 2014-06-08.

Kustbevakningen måste avskeda personal och låta båtarna ligga mer vid kajerna. Det är fel har vi kunnat läsa i pressen. Både ja och nej, kan man tycka. Ja, därför att Kustbevakningen behövs och tvingas nu avstå från en del av sina uppgifter. Nej, för att Kustbevakningen gör det som är möjligt när regeringen begränsat anslaget så att myndigheten inte kan sköta sitt jobb fullt ut.

Besparing på kustbevakningen är taktiskt av regeringen genom att det främst är en del av kustbefolkningen som bryr sig.

Regering och media har sett till att svenska folket inte får diskutera ett annat politiskt område som årligen drar miljardkostnader i direkta anslag och indirekta kostnader på flera samhällsområden. Högt meriterade ekonomer och samhällsvetare, som Jan Tullberg i boken Låsningen (ISBN 978-91-981665-1-4), har visat på ett utgiftsområde som uppgår till 250 miljarder årligen, motsvarande 7 % av landets BNP eller 25 000 kr per invånare ung som gammal. Det är ett ansenligt belopp i jämförelse med försvarsbudgeten som bottnat på 40 miljarder per år.

Det är svårt att tänka sig att politiker skulle kunnat öka försvarets kostnader till 250 miljarder utan omfattade utredningar och samhällsdebatt. Nu förekommer politiska diskussioner om försvaret skall få i detta sammanhang några futtiga miljarder extra. Media och regeringen förnekar och förtiger men hävdar ändå att investeringar som inte får diskuteras är lönsamma! Väljarna förväntas acceptera denna del av politiken in blanco. Hittills har de flesta väljare verkat tro på det och funnit sig i försämringar.

Dagligen driver media propaganda för regeringens politik. Nationaldagen var inget undantag med tal av ministrar och vackra kvinnor som ville lägga mer bördor på svenskarnas axlar för att lösa andra länders problem. TV-kanalerna gör vad de kan för att vänja tittarna vid förändringar med medverkande som bryter på olika språk.

Det är fortfarande möjligt att diskutera brister i andra samhällsområden som blir svältfödda av den förda politiken. Det kan bli regeringens fall. Tyvärr är det alternativ en spretande opposition erbjuder än värre.

Kustbevakningen är ett avskräckande exempel, liksom försvaret som har krympt så det saknar trovärdighet. Trots det hör man ingen kallas försvarsfientlig. Ord som är sammansatt med ”fientligt” är reserverat för ett visst område.

Numera är det en nyhet de dagar det inte inträffat någon tågförsening eller skjutning. Göteborg har kallats Lilla London och nu passar Skottland Yard som benämning för delar av staden. Denna utveckling är resultat av regeringens mångmiljardsatsningar på ett område vi är förbjudna att diskutera offentligt.

Tillsammans kan vi ändra på detta eller se välståndet förfalla.

Jan Ivarson