52. Sagan LILLA LANDET

52. Sagan LILLA LANDET
av Jan Ivarson, 2013-11-03.

En saga om hur värderingar förändrades i Lilla Landet och exempel på hur det påverkade ett byggområde.

Lilla Landet i norr genomgick stora förändringar som landets ledare och journalister hyllade, men stora delar av befolkningen kände tveksamhet inför. Kunskapsnivåerna sjönk, allt fler kunde inte skriva och läsa landets ursprungliga språk eller något av de över hundra nya språk som påståtts införda. Språksvårigheterna hade spridit sig ända upp i högskolorna. De nya språken behövde landets myndigheter behärska för att kunna serva nya invånare och undervisa i hemspråken. Några menade det var hög tid införa IfU – Invandrarspråk för Urbefolkningen.

Med brister i befolkningens språkkunskaper var det svårt bedriva kvalificerad undervisning. Resurser flyttades från duktiga till växande grupper svaga elever. Därför halkade bl. a. den tekniska utbildningen efter. Det ledde till att undermåliga lösningar på allt fler områden upphöjdes till standard. Idéskisser i byggbranschen fick tjäna som arbetsritningar så att konstruktionsansvar överfördes på de som skulle utföra arbetet men saknade kännedom om förutsättningarna.

I förra århundradet hade många utbildat sig till ingenjörer för arbeten inom vattenbyggnad, bostäder och industrier. Det bidrog till framgångsrika multinationella bolag som Vattenplask AB i Grönköping. I jakt på vinster kom företaget på senare tid göra stora investeringar i andra länder med fossilbaserad teknik från industrialismens barndom.

Bolagsledningar förändrades. Ingenjörer och teknisk kunskap ersattes med ekonomer och marknadsfolk. Industrikapitalister byttes till fondkapitalister för klippekonomi. Bolag med högt kunskapsinnehåll såldes ut och produktion och utveckling flyttades utomlands. Kvar blev lager för distribution av importerade varor. Banker krävde betalning av kunder som ville sätta in pengar på konton. I Lilla Landet fick man betala för att få betala i flera led, hos firman man handlade av och för deras kostnader i bankerna. Nya brottstyper introducerades och moralen var i avtagande.

Ungdomar ville inte bli tekniker om de inte fick ägna sig åt utveckling av spel. Några ville producera populärmusik eller välja andra yrken i underhållningsbranschen. I dessa branscher var Lilla Landet framgångsrikt.

Sämre var det i gamla näringar. För företag inom t.ex. vattenbyggnad, var det viktigare att personalen hade rätt könsfördelning än praktiska insikter i yrket. Företag med konstruktörer måste erbjuda nya CAD-stationer där anställda bekvämt kunde arbeta med vackra schalar runt halsarna. Med denna utveckling fjärmade sig konstruktörer verkligheten med leriga rörschakt. Insikter gick därför förlorade som att rinnande vattens översida i en bäck kan ha samma lutning som bäckbotten, medan dammars ytor är horisontella.

Lilla Kommunen avfolkades och välkomnade därför exploatörer som ville bygga nya hus, även på mark som inte var den bästa. Ett område gällde östra delen i Lilla Samhället. Genom ett nytt planområde rann en liten bäck som orsakat översvämningar. Exploatören var villig lägga om vattenvägen men fick inte lov av naturvårdsskäl. Naturområdet dit vattnet faktiskt runnit i förra århundradet, ansågs nu av myndigheter inte tåla regnvatten från ett villaområde.

För att minska toppflödet i den anvisade leden, avsåg man först bygga smådammar genom mindre breddningar av bäcken. När kritiker sa de var otillräckliga, skaffade exploatören mark för att anlägga en betydligt större damm för 1 435 kbm utjämningssvolym eller rättare uttryckt, skapa ett översvämningsområde. Det senare låter inte lika trevligt som damm, men även översvämningsområden är naturliga och nyttiga i landskapet. Några undrade hur dammen skulle byggas och hur utloppets dämning utföras för att dammen skulle få avsedd verkan.

Nu är området nästan klart och erbjuder barnvänliga tomter om de blir väl dränerade. Vackra helger promenerar folk förbi. Några tar fram sina mobiler för att fotografera området med den nya dammen. Då kan man höra barn fråga sina föräldrar:

– Var är dammen?
– Den är där.
– Men det finns ju inget vatten!
– Nej, men det har inte regnat tillräckligt så den har inte fyllts än, försöker vuxna förklara i tron att det kan bli en damm.

Gamle Mannen som ägnat sitt yrkesliv åt strömmande vatten är tvivlande men inte förvånad, även om han tycker vägar och annat som byggts ser välgjort ut. Med hans ögon har det inte byggts någon damm som det Kommunala Bolaget varit expertgranskare för och åtagit sig att sköta. Det känns bra att Kommunala Bolaget skall sköta dammen så den inte blir ett vildvuxet träsk. Gamle Mannen funderar på om orsaken till den uteblivna dammen beror på okunskap eller snöd vinning i hopp om att Lilla Kommunen inte skall inse bristen.

På Gamle Mannens yrkestid i förra århundradet gällde att en damm i en bäck inte kan ha högre vattennivå än utloppsdikets överkant. Vattennivån i en damm är ju horisontell. För Lilla Samhällets nya damm är höjdskillnaden för marken vid ingående och utgående dike 0,2 meter enligt kartan. Eventuellt vatten i dammen under utloppet bidrar inte till utjämning av bäckflödet, eftersom djupvattnet inte kan tömmas med självfall. Det lönar sig alltså inte att fördjupa en fördröjningsdamm under utloppsdiket.

Om markens höjdskillnad skall nyttjas för dammbygget, behöver dammens yta göras 3.5 gånger större med 0,2 meters djup i hela dammen med horisontell botten, relativt ytan vid 0,7 meters djup som förutsatts i planbeskrivningen. Om man låter botten följa befintlig marklutning måste dammytan ökas sju gånger. Så mycket mark är inte tillgänglig. En damm som nyttjar marklutningen måste omges med uppbyggda vallar.

Ett annat alternativ kan vara att dammen utförs genom urgrävning ner till utloppets botten. Vid en fyllhöjd av 0,7 m behöver drygt 2 000 kvm mark tas i anspråk, som skrivits i planhandlingarna. Upp mot 3 000 kbm jordmassor måste då fraktas bort. Utgörs botten av finkornigt material kan den behöva täckas. Om täckskiktet är tjockare än några cm måste urgrävning göras även för det. Dammen bör förses med flödesbegränsande fördämning så att den fylls vid behov och nedströms översvämningar begränsas. Sådana ansatser är ännu inte synliga.

Det är god regel att inte kommentera ofärdigt arbete men Gamle Mannen tyckte det var klokt om frågan uppmärksammas innan maskinparken avlägsnats.
Gamle Mannen är osäker om hur Lilla Kommunen kommer hantera frågan men tröstar sig med att åtminstone barn håller med om att den påstådda dammen ännu inte finns.

Personer med ansvar för projektet kan frestas hävda att Gamle Mannen inte hängt med i utvecklingen. De kan mena att dammen är så fint inplacerad i miljön att den inte syns och att experter säger den finns. Om det är så, har Lilla Kommunen fått ett unikt projekt med en lösning som kan höja anseendet för landets ingenjörskonst och samhällsplanering.

Gamle Mannen tror, att skall det bli en damm måste man lägga på mera krut.
Nu är sagan slut.

Jan Ivarson