284. MIGRATIONSVERKET REKRYTERAR

284. MIGRATIONSVERKET REKRYTERAR
av Jan Ivarson, 2015-05-26.

Invandring ger nya jobb, åtminstone i vissa branscher. Migrationsverket har aviserat att det behöver anställa 300 nya handläggare för att korta handläggningstiderna. Frågan är var dessa personer finns? De skall bedriva myndighetsutövning genom att avslå eller godkänna PUT– permanent uppehållstillstånd.

För att klara av en rättssäker bedömning bör handläggarna ha juridisk utbildning, men arbetet underlättas av att hellre bifalla än avslå.
Handläggarna bör kunna samtala med de sökande men i de flesta fall behövs tolkar. Oklart om dessa inräknas i de 300. Härtill kommer behov i andra branscher som för jurister, i rättsväsendet, i socialtjänster, i vården och på bostadsmarknaden. Det mesta av detta betalas med skattemedel.

Mycket tyder på att varje bransch får planera så gott den kan, men att samlade grepp saknas. Sannolikt är det medvetet för att inte avskräcka med att visa vad som krävs för försörjning av ca 80 000 nya människor per år, år efter år. Bara ett års asylsökande är fler än vad som bor sammantaget i flera bohuslänska kommuner.

Rekrytering av handläggare måste rimligen omfatta personer med olika politiska åsikter som kan sätta avtryck i besluten. När de nyanställda blivit varma i kläderna finns det anledning att någon doktorand undersöker utfallen av besluten utifrån handläggarnas politiska åsikter, såsom skett för tingsrätternas nämndemän.

Det blir förstås inte lika lätt för utredarna att få veta tjänstemännens politiska hemvist då de inte är politiskt tillsatta, men några tjänstemän kan ha politiska uppdrag.
Media kommer hjälpa till att ta reda på om det finns handläggare med (SD)-sympatier. Migrationsverket har kanske inte samma stränga syn som fackföreningar och det kan vara knepigt att eftersöka politisk hemvist i anställningsintervjuer.

Sedan länge har det funnits anledning för journalistkåren att titta på handläggarnas kompetens i Migrationsverket och beslut kopplade till handläggarnas politiska sympatier. Intresse för det har saknats så länge ruljansen löpt på.

Här finns behov av en akademisk undersökning. Vi kan förstås inte förvänta oss en rapport som visar tendenser hos handläggare uppdelade på olika partier. Liksom undersökningen om nämndemännen, skulle vi få nöja oss med hur handläggare med sympatier för (SD) har beslutat jämfört med alla övriga, som underförstått betraktas som normgivande med rätt värdegrund.
En sådan utredning skulle ge intryck av sakkunskap och gynna både regering och utredare.

Jan Ivarson
politiskt oberoende