174. SANNING ELLER KONSEKVENS
av Jan Ivarson, 2014-10-17.
Sanning eller konsekvens är en sällskapslek som Wikipedia bland annat beskriver så här.
”– Det går kortfattat ut på att en person (frågeställaren), frågar en annan (den svarande), om hon eller han väljer sanning eller konsekvens. Om personen väljer ”sanning” så måste svaranden svara helt ärligt på en fråga som frågeställaren väljer. Väljs ”konsekvens” så måste personen istället göra något som frågeställaren bestämmer, vilket ofta blir någonting pinsamt eller äckligt”.
Det finns liknelser mellan sällskapsleken och de som frågar eller framför kritiska åsikter om migrationspolitiken. I stället för sanning erbjuds den kritiske att bekänna sig som rasist eller något än värre.
Professor emeritus Karl-Olov Arnstberg skriver i sin blogg, ”Kommer den nya regeringen att fortsätta med ljugandet”. Arnstberg skrev:
”– Det är inte kul att leva i ett samhälle med hög brottslighet men det går och man lär sig att undvika farliga situationer.
Det är svårare att leva i ett samhälle där medierna och politikerna systematiskt ljuger. Det tröstar inte att i dagens DN läsa att den ryska lögnen är ännu värre:
Vi har återvänt till Sovjettidens totala lögn. Mellan folket och makten har slutits ett ”samhällskontrakt” som vi redan har levt med i årtionden:
Vi vet att vi ljuger och att ni ljuger, och alla fortsätter att ljuga för att överleva. I detta ”contrat social” uppfostrades många generationer/…/ Makten fruktade sitt eget folk och därför ljög den. Och folket deltog i lögnen, eftersom de fruktade makten. Lögnen var en del av samhället.”
Den engelske debattören Pat Condell, berättar på engelska om hur svenskarna ger bort sitt land och välfärd genom dumhet. De får skylla sig själva, menar han i sin talade krönika på nätsajten Avpixlat, en sajt ingen ”god svensk” bör ta del av för att få höra sanningar. Den svenska invandringspolitiken uppmärksammas med förvåning över hela världen.
I Sovjet ville man hindra folk att lyssna på utländska radiostationer. I Sverige försöker vänsterfolk som använder tidningarnas kultursidor för politisk indoktrinering, att förbjuda sanningssökande nättidningar och skambelägga folk som refererar till de fria sajterna.
Länder utanför EU som Australien och Kanada, för en annan politik. Australiens marina enheter har avvisat båtar med flyktingar med kurs mot landet och trafiken har stort sett upphört. Kanada styr invandringen till personer som förväntas kunna försörja sig själva och göra nytta i landet. Sverige bedriver välgörenhetsinvandring, som regeringen kallar arbetskraftsinvandring i kombination med hög arbetslöshet.
I Sverige frodas de offentliga lögnerna. Få kritiska debattartiklar om invandringspolitiken publiceras i gammelmedia och nyheter om brott och kostnader som inte främjar den förda politiken förtigs. Landets public service vill ge sken av objektivitet men ser till att båda sidor i en debatt utgörs av folk med likartade åsikter.
I Sverige anses landets tredje största parti med tretton procent av rösterna, inte ha rätt värdegrund. Partiet sägs ha rötter bland högerextremister men motsvarande syn på vänsterpartiers rötter framförs aldrig. I stället anförs vänsterorganisationen EXPO:s åsikter som rättesnöre för goda svenskar. Organisationen ges plats som expert i public service program om migration och mångkultur.
Tretton procent av svenska väljare förklaras vilseförda. De måste vara i gott sällskap av Finlands befolkning, för Finland har länge bedrivit en migrationspolitik som de vilseförda svenskarna vill ha.
Engelsmännen har tröttnat på EU:s migrationspolitik och den förste av parlamentsledamöterna har bytt parti till Nigel Farages Ukip, som stadigt växer. En politik som innebär att folk kan strömma in för att få del av ett lands sociala skyddsnät, är inte hållbar om inte alla länder har likartad politik och beskattning.
Media och regeringen har tillsammans skapat ett förljuget klimat som inte tillåter sanning. Lögnkulturen i Sverige har blivit så djupt rotad att folk i karriären måste vara del av den för att inte uteslutas socialt, begränsas i karriären eller rent av mista sin försörjning. Sverige har blivit en förljugen demokratur*. Det visas tydligt, av att representanter för Sveriges tredje största parti utestängs från utdelningen av Nobelprisen. Prisen behöver utökas med pris för yttrandefrihet och det är en skam att det föranleds av behov i landet som delar ut prisen. Tänk om Alfred Nobel anat att det skulle bli så?
Näringslivets toppar som förvaltar Nobelstiftelsen, har känt sig tvungna att inrätta sig i den påtvingade lögnkulturen. De har haft att välja mellan sanning eller konsekvens.
Redaktionens notering. *: Demokratur är ett begrepp som är skapat av den franske sociologen Gerard Mermet. Vår egen Vilhelm Moberg tolkade begreppet på detta geniala sätt.
”I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.”
Jan Ivarson
Honesty for you 