133. OM SEX TIMMARS ARBETSDAG

133. OM SEX TIMMARS ARBETSDAG
av Jan Ivarson, 2014-06-24.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt är en duktig och trevlig politiker men hans parti hotar Sveriges välstånd. Han går till val på att äldrevården är ett av få områden som skall undantas från privat verksamhet. Orsak är att missbruk har förkommit i en ny bransch, liksom i alla andra. Än värre är, att hans parti talar om att på sikt införa sex timmars arbetsdag. Det är ett röstfriande förslag även om det inte är vallöfte nu. Här belyses frågan om sex timmars arbetsdag.

Många som arbetar känner sig stressade i sitt arbete. Det tar på deras krafter och får dem uppleva att de har svårt orka med både arbete, barn och hem. Så långt delar jag Sjöstedts tankar. Den höga belastningen på de som har arbete beror på kostnadseffektivitet som tvingats fram genom internationell konkurrens och svensk politik. Kraven och stressen ökar varje år på företag och anställda för att upprätthålla landets välstånd, som fler skall ha del av. Sverige har redan ett av världens högsta skattetryck som (V) vill höja mer och därmed ytterligare öka kraven. Det uppdrivna tempot på arbetsplatserna signalerar att möjligheter för fler effektiviseringar är begränsade. Tvärt om behövs avlastning på många arbetsplatser. Därför blir det omöjligt för redan anställda, att klara av åtta timmars arbetsdag på sex timmar.

I debatten har framhållits att ett stort utländskt verkstadsföretag lyckats gå ner i arbetstid från åtta till sex timmar, med bibehållna löner och produktion. Sannolikt är detta ett undantag där flera rationaliseringsmöjligheter har inkluderats. För de flesta företag, i synnerhet mindre och i tjänstesektorn, kan man knappast påräkna liknade effekter. Det är svårt att tänka sig att t. ex. målare, städare, vårdpersonal, taxichaufförer, brandmän, advokater och socialsekreterare kan utföra samma arbete på sex timmar som på åtta, även om de känner sig mer utvilade. För att samma mängd arbete skall utföras måste fler anställas. Det är också det som är tanken med arbetstidsförkortning som är tänkt bidra till att minska arbetslösheten.

Svåra frågor är hur utökat arbetskraftsbehov skall finansieras och hur mer personal skall finnas. Utvecklingen i landet tyder på fördumning med svårigheter att finna kompetent personal redan för enklare arbeten.

En ändring av arbetstiden från åtta till sex timmar, innebär att arbetstiden minskas med 25 %. Det finns två sätt att finansiera utökat personalbehov. Ett sätt är att redan anställda får lägre lön för att dela med sig till fler. Det har varken (V) eller anställda tänkt sig.

Ett annat sätt som Sjöstedt och hans parti vill genomföra, är bibehållen lön för redan anställda och att arbetsgivarna står för merkostnaden för utökad arbetskraft. Vid första tanke är det lätt att tro att ökningen av lönekostnaden för en fjärdedels förkortad arbetstid begränsas till i sammanhanget redan höga 25 %, men den blir ännu högre. Arbetsgivaren får kostnader för ökad administration, utbildning, lokaler och mer produktionsutrustning. Därför blir den första åtgärden i företagen att ytterligare rationalisera och lägga ner verksamhet.

Ökad arbetsstyrka kan ske genom att de heltidsarbetande blir fler. Det är väl den modell (V) tänkt sig och som de flesta arbetssökande önskar. Ett annan variant som medför än högre lönekostnad, är timanställda som utför arbete de två timmar per dag som den ordinarie arbetsstyrkan minskat sin arbetstid. Den modellen kommer några arbetsgivare att föredra om de rationaliserat bort det mesta av det ökade arbetskraftsbehovet, särskilt om de har dyr produktionsutrustning som kan nyttjas av både heltids- och timanställda. Önskemål om tillfällig personal vid arbetstoppar kommer öka.

Lönekostnadens ökning för timanställda driver upp lönekostnaderna. Heltidsanställda som fått behålla sin månadslön när de gått ner från åtta till sex timmars arbetsdag, har därmed fått högre timlön!

Timanställda som arbetar två timmar per dag, har en arbetstid som utgör en tredjedel (drygt 33 %) av heltidsanställdas sex timmar. Därmed ökar företagets lönekostnad med 33 % för att kompensera för 25 % kortare arbetsdag, om timanställda skall ha samma timlön som heltidsanställda.

Förslag som ökar företagens kostnader i storleken 25 till 40 % kommer förstås att få konsekvenser. Det kommer leda till omfattande utslagning av företag och medföra kraftiga rationaliseringar.

Minskad arbetstid medför stora ökade kostnader i den offentliga sektorn. Kommunerna har redan lånat 500 miljarder kronor (utöver statsskulden !) för att hålla verksamheten igång. Alla kommuner utom tio har lånat till verksamheten och därmed redan lagt stora bördor på framtida generationer.
Sammantaget kommer arbetstidsförkortningen leda till färre anställda, ökad arbetslöshet och försämrad välfärd.

Bland arbetstagare vill förmodligen en del hellre se 25 % löneökning med bibehållen arbetstid, även om de flesta inser det är orealistiskt. Då bör de också fråga sig om ett än dyrare förslag för arbetstidsförkortning är realistiskt.

Jan Ivarson