109. Finns omsorgspersonal bland arbetslösa?

109. Finns omsorgspersonal bland arbetslösa?
av Jan Ivarson, 2014-04-28.

Under årtionden har vi hört politiker förklara att det är nödvändigt med invandring för att fylla behoven bland annat i vården. Hur stor invandring behövs för att löftet skall uppfyllas?

”Vem skall jobba i vården och omsorgen”, var nyligen en artikel i  en dagstidning. Det finns ett behov av ca 225 000 personer inom en tioårsperiod enligt SKL – Sveriges Kommuner och Landsting. SKL konstaterar att intresset för att arbeta i denna bransch är litet. Orsaker är att många inte vill ta hand om gamla och sjuka, i varje fall inte med låga löner och arbete på obekväma tider. De som funderar på arbete i vården har i praktiken bara en arbetsgivare att välja på, kommuner och landsting med likartade avtal. Privata aktörer vill ju många inte ha. Då uppstår ointresse för branschen och ger arbetskraftsbrist.

Incitament att gå från bidrag till arbete är litet. Löner efter skatt för vårdpersonal och undersköterskor ligger i närheten av bidrag för försörjningsstöd.

Under årtionden har vi hört politiker förklara att det är nödvändigt med invandring för att fylla behoven bland annat i vården. Här har tidningar ett område att utreda och förklara hur utfallet blivit och om samhället styr arbetslösa att utbilda sig för områden med arbetskraftsbehov.

Det behövs både morot och piska för att förmå arbetslösa utbilda sig till yrken med behov av nyanställningar. Ett sätt är att arbetslösa får krav att välja utbildningsväg om de inte kunnat finna arbete inom viss tid. I annat fall skall nerdragna bidrag vänta. Utbildning upp till gymnasienivå skall vara gratis men eftergymnasial utbildning bör kosta något. För det bör samhället erbjuda studielån. Det sparar skattepengar och ökar kravet på att den studerande fullföljer sin utbildning. Allas lika värde måste även innebära allas lika skyldigheter, bland annat genom att efter förmåga göra sig anställbar för något av de yrken som efterfrågas.

Jan Ivarson