17. ÅSIKTSFILTRERING I GAMMELMEDIA
av Jan Ivarson, 2013-07-02
I gammelmedia finns åsiktsfrihet så länge man framför vänsteråsikter. Den som skriver kritiskt om invandringspolitiken riskar att inte bli publicerad.
Sveriges politiker och media hävdar landet har yttrandefrihet. I verkligheten har den blivit begränsad genom att tidningar och TV-kanaler ålagt sig frivillig begränsning i nyhetsrapporteringen. Tidningarna har olika metoder för åsiktsfiltrering när det gäller läsarnas insändare och kommentarer av tidningsartiklar:
– att inte alls tillåta kommentarer,
– att åsiktsfiltrera bland kommentarerna så bara gillade kommentarer släpps fram,
– att ta in kommentar men snabbt förskjuta artikeln med kommentarer längre ner så de läses av få eller helt slopa artikeln med kommentarer.
Gammelmedia tillåter med få undantag bara åsikter som är för invandringspolitiken. De som vill se mindre invandring får sparsamt komma till tals. De kallas främlingsfientliga eller åsätts än värre benämningar. Ett helt riksdagsparti är paria i media. Det hade det varit även om partiledningen utgjorts av fromma frikyrkopastorer. Enligt gammelmedia måste en god svensk tycka Sverige skall ha fri invandring. Gammelsvenskarna skall svara för inbetalning av skatter och andra skyldigheter, medan rättigheterna skall vara tillgängliga för alla. Vart detta bär kan man avläsa genom ökande köer på bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, inom vården, eftersatt infrastruktur och försvar och allt sämre pensionssystem. Politikens tillskyndare bor segregerat på avstånd från invandrartäta områden.
På den tiden SAAB fanns hade SvD en artikel i vilken dåvarande migrationsminister Billström beklagade att kommuner var ovilliga ta emot ensamkommande barn. Det fanns några kommentarer till artikeln och jag la till en. I den skrev jag att minister Maud Olofsson lovat en halv miljard i omställningsbidrag om SAAB skulle gå i konkurs och påpekade att det beloppet skulle hon behöva tillskjuta varje månad för att invandrarna skulle få samma möjligheter. Då var invandringen lika stor varje månad som alla SAAB-anställda med underentreprenörer. Min kommentar togs in. Efter en halvtimme hade många nya kommentarer tillkommit som berömde min kommentar. Strax därefter togs alla kommentarer bort, trots gott tonläge. Budskapet hade blivit för tydligt. Numera tillåts inga kommentarer i SvD och DN. Där tillåts bara politiskt korrekta synpunkter för uppfostring av väljarna.
Tills nyligen kunde man kommentera i Göteborgs-Posten med eftergranskning. Tidningen Bohusläningen tillämpar förgranskning innan läsekretsen släpps in. Än så länge finns landsortstidningar där läsarna tillåts kommentera. De tillämpar endera för- eller efterhandsgranskning.
Bohusläningen har en ledarartikel under Åsikt: – ”Någon annan” är ingen lösning.
Andelen svenskar som tycker det är en bra idé att ta emot färre flyktingar har blivit större sedan förra året, inleds artikeln.
Nedan följer min kommentar som inte togs in. Då detta skrivs är artikeln fortfarande okommenterad. Om någon annan också försökt kan vi inte veta.
Bra att Bohusläningen tillåter läsarkommentarer. GP verkar nyligen ha stängt den möjligheten. De stora tidningarnas artiklar som rubriceras som debatt har blivit envägskommunikation. Ordet DEBATT har fått ny betydelse i media och skall läsas OPINIONSBILDNING eller INDOKTRINERING.
Allt fler ogillar flyktingpolitiken. Alla som kommer är inte flyktingar och vi har tagit in fler än vi klarar av. Vi behöver inte ta in vuxna flyktingars föräldrar som inte är hotade.
Orsaker till oro i de flesta länder har grund i religionsskillnader och medeltida värderingar. Dessa värderingar tar en del med sig och blir svåranpassbara i västländer. Beteendet uppmuntras av regeringens politik.
Vill vi hjälpa de som har svårt, skall vi begränsa oss till personer med flyktingstatus. I övrigt kan vi bidra med hjälp och utbildning i länder med problem, om de är villiga till det. Folk i andra länder får leva som de vill men också ta konsekvenserna av sin livsstil.
Jan Ivarson
PS. OBS! Gillar du denna eller andra artiklar här på Honesty4u, så skicka gärna länkar till alla du känner samt ut på sociala medier.
Glöm inte att även kommentera krönikan nedan. Det är trevligt för krönikören med lite feedback. DS.
Honesty for you 
METRO OCH MIGRATIONEN
av Torbjörn Holmgren.
Många anklagar media för att mörka sanningen om invandringen och dess konsekvenser. Enligt dem framställer etablerad media invandring som odelat positivt och döljer negativa fakta. Stämmer detta? Som fd gymnasielärare med en gedigen akademisk utbildning och väl på det klara med allt som krävs för vetenskaplig metodik beslöt jag mig att undersöka media för att se vad som stod på.
Jag valde tidningen Metro vilken presenterar sig som en oberoende nyhetstidning. Med början i november 2015 fram till sommaruppehållet 2016 läste jag varenda nummer och markerade samtliga artiklar om invandring. Allt sammanställde jag i en vetenskaplig rapport kallad ”Metro och migrationen” som jag lagt upp fritt och gratis på min hemsida, http://www.pilum.nu/metro
För att kunna avgöra om en tidning är oberoende måste man ”bedöma nyheternas objektivitet” (Handbok i journalistforskning av Karlsson/Strömbäck, s191f). Så hur står det då till med objektiviteten i Metro när det gäller invandringen? Svaret är: riktigt illa! När det gäller artiklar som framställer invandring som positivt kontra negativt är kvoten tjugo mot en. Dvs för varje artikel eller insändare som säger att pengarna till mer invandring är slut eller att kriminaliteten ökar pga invandringen, finns det tjugo artiklar som förnekar dessa fakta. Av ett material på över fyratusen sidor och 726 artiklar om invandring är invandringskritiska artiklar 6%. Samma förhållanden gäller allt annat i Metro om invandringen. Allt pekar åt ett och samma håll: att framställa invandring som odelat bra.
Den vänsterinriktade stiftelsen EXPO skriver att om man ska tro invandringskritiker ”är svenska journalisters främsta uppdrag att skriva propaganda för det mångkulturella samhället” (SD har fel, s23). Och ja, det stämmer. ”Metro och migrationen” visar att åtminstone den tidningens uppgift är att skriva för multikulturalism. Den som upplevt negativa sidor av invandring har inte en möjlighet att få sina erfarenheter tryckta i Metro.
Metro är inte en oberoende nyhetstidning utan en partsinlaga i samhällsdebatten. Det märks inte bara i snedfördelningen av material om invandringen utan även i framställningen. Metros reportrar drar sig inte för att manipulera resonemang; gärna med så osynliga knep som möjligt. Men för en utbildad lärare inte så svåra att genomskåda. Härskartekniker och försåtliga konstgrepp är väl förekommande i Metro. Metro är dessutom fylld med inkonsekvenser och självmotsägelser.
Avsikten med att skriva ”Metro och migrationen” är att vem som helst skall kunna hänvisa till den när de diskuterar invandringspolitiken och svensk massmedia. Alla skall ha fritt tillgång till material som bevisar Metros ställningstaganden i invandringsfrågan. Detta är syftet.
Torbjörn Holmgren, fd gymnasielärare.
17. ÅSIKTSFILTRERING I GAMMELMEDIA
av Jan Ivarson, 2013-07-02
Ja du Jan, åsiktsfrihet är snart ett minne blott!
Det värsta är att folk tycks vara så hjärntvättade idag, att de
inte ens märker vad som håller på att ske.
Idag lever vi inte längre i en demokrati, utan istället i en demokratur!
Ordet Demokratur myntades av den franske sociologen Gerard Mermet.
Vilhelm Moberg beskrev det nya ordets betydelse skarpsinnigt så här;
”I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.”
Alltså Sverige idag!
/Lars Agerstig
honesty4u@hotmail.se