248. GAMMALT BEHÖVER ERSÄTTAS

248. GAMMALT BEHÖVER ERSÄTTAS
av Jan Ivarson, 2015-03-13.

Vi har nyss fått veta att Ericsson drar ner sin verksamhet med några tusen personer på flera platser i Sverige. Varslen duggar tätt i dessa dagar, skriver Göteborgs-Posten i en ledare med rubriken I väntan på industrikanslern.

Tidigare kom varsel från Sony Mobile. Med konsulter mister cirka 3 000 personer sina arbeten i en högteknologisk bransch. I Katrineholm lägger Ericsson ner hela verksamheten och 400 blir arbetslösa.
Det visar tydligt att vi inte klarar av högteknologisk konkurrens. Neddragningarna sker inom den tidigare framgångsrika telebranschen som genomgår snabb förändring.

Näringsminister Damberg (S) börjar, som man kan förvänta sig, med att tillsätta en stödgrupp. Damberg menar att det kan vara dags att införa programmering som ämne i grundskolan.
Orsak till neddragningarna är att allt större del av telekombolagens verksamhet är programvara och att hårdvarudelen minskar och flyttas till andra länder. I det perspektivet vill Damberg återindustrialisera Sverige med företag för ny teknik. Fråga är vad ny industri skall syssla med, när vi inte är konkurrenskraftiga på att löda kretskort.

Återindustrialisering är en god tanke men kommer årtionden för sent och går på tvären med den politik som både nuvarande och tidigare regeringar fört. De har arbetat för att göra Sverige till världens främsta sociala stormakt. I den strävan har de byggt upp en invandringsindustri med årliga miljarder i skattepengar som skulle ha kunnat användas för utveckling av vårt näringsliv och för förbättringar på andra områden.

Om regeringen skall lyckas ersätta gammal teknik med ny, måste stora förändringar komma tillstånd. Vi behöver en ny samhällssyn och dra lärdom av vår historia, inte förringa den. Vi behöver en ny kultur som sätter moral, ordning, flit och kunskaper framför flumkultur med genusmanipulerad och politiskt populistisk undervisning.
Vi måste växla från invandringsindustri till teknikområden som ger intäkter, istället för utgifter. Sverige måste liksom telebolagen anpassa sig till utvecklingen och byta ut olönsamma näringar mot nya, om landet skall behålla sitt välstånd.

Förändringarna måste börja i grundskolan och fortsätta upp i gymnasierna och högskolorna. Det är förutsättning för att näringslivet skall kunna utvecklas konkurrenskraftigt och bromsa utflyttning ur landet.

Grundskolan måste ha lugna klasser för normalbegåvade elever och andra klasser för elever med särskilda behov, t. ex. för de som ännu inte behärskar svenska språket. Det är viktigt med en uppdelning av eleverna både för de som kan följa normal undervisning och för de som har behov av stöd.

Med nuvarande politik har landet fått lägga stora resurser på att lära folk svenska och att förstå klockan. Då sådan undervisning sker i klassrum med de som redan besitter kunskaperna, bromsas även deras utveckling. Få med ansvar för skolan vågar tala om det i vårt sjuka debattklimat som regeringar och media byggt upp.

Ministerns tanke att införa programmering kan vara klokt men inte i grundskolan. Vi behöver inget nytt påhitt, som när alla skulle lära sig mängdlära innan de ens kunde räkna. Kunskaper om mängdlära, talsystem, boolesk algebra och programmering hör hemma i teknikinriktade linjer på gymnasiet.

Vi kan inte undervisa i hur klockan fungerar och i matematik i samma klass för att främja mångfald och integration. Vi måste skilja på undervisning på olika nivåer, genom uppdelning av elever. Det möter motstånd bland många som blivit en del av vänsterinfluerad velourkultur. Det är motstånd som måste övervinnas. För det krävs bland annat ny ledning i public service och media som vågar tala om verkligheten istället för en drömvärld med lekar och dagliga matprogram.

Lilla Sverige med sina tio miljoner invånare har inte resurser att både ligga kunskapsmässigt i framkant, ha ett trovärdigt försvar, en väl utbyggd infrastruktur och dessutom vara en humanitär stormakt med social service för hela världen. Vi måste prioritera, men det är inte detsamma som att helt slopa vissa områden.
Nu lägger vi årligen mångdubbelt så mycket pengar på migration som på försvar och infrastruktur, om vi räknar in kostnader som belastar vård, skola, omsorg och rättsväsendet.
De flesta nysvenskar kommer från världens minst utvecklade delar och hela undervisningssystemet är demolerat. Med sådan politik bygger vi ingen ny industri som är förutsättning för välstånd och visst bistånd.

Sverige behöver inte bara en industrikansler, utan en regering med förmåga att se verkligheten och våga driva politik för utveckling, inte för avveckling och fördumning.

Jan Ivarson
politiskt obunden