259. FEMINISTISK POLITIK FÖR UTLANDET

259. FEMINISTISK POLITIK FÖR UTLANDET
av Jan Ivarson, 2015-03-26.

Vår feministiska regering har visat vägen men mycket återstår för att införa rätta värderingar i världen. Bara Sveriges politiker vet vad som är rätt och fel och vad som är god moral. Det är den kulturen vi svenskar uppfostrats med av politiker och media de senaste åren.

Föräldrar visste förr i tiden, att det tillfälligt kunde kosta en del i relationerna med deras barn när de uppfostrades. Men det var förr. Nu i lösdriftens tidevarv får barnen mest uppträda som de vill och vi kan se resultaten i skolorna. Men än finns det familjer som har väluppfostrade barn även om de blir färre.

I det internationella umgänget vill vår feministiska regering sprida sina värderingar till andra länder. Den gör det märkligt nog på ett sätt som föräldrarna uppfostrade barn i förra århundradet, med klara besked om hur man inte får uppföra sig. Det leder förstås till protester.
Den tydlighet politiker inte vill att svenska föräldrar bör tillämpa på sina barn, anser regeringen är tidsenlig i diplomatiska kontakter med andra länder.
Få svenskar tycker det är rimligt att döma en brottsling till tusen piskrapp men vill man ha goda förbindelser med ett annat land, bör man framföra kritiken på ett genomtänkt sätt och hålla ingångna avtal. Reaktionerna från det kritiserade landet lät inte vänta på sig.

Nu får regeringen ägna sig åt att pudla och trösta det tillrättavisade landet så de i bästa fall fortsätter köpa åtminstone lite kulor och krut från oss. Diplomatin skall helst bedrivas så att den är tydlig utomlands men så omärklig som möjligt på hemmaplan. Här har regeringen goda förutsättningar efter åratals retorik på hemmaplan om migrationspolitikens lönsamhet som påståtts vara en resurs, trots att den årligen kostat väljarna många miljarder, mångdubbelt mer med än vårt försvar. Det får än dyrare krut om exporten minskar.

Vi får vara glada åt att vår minister inte tog ut svängarna mer. Man kan man vänta sig lite av varje av en regering som kallar sig feministisk. Med tanke på den politiska retoriken i vårt land, var steget inte långt borta att kritisera andra länder för att de inte har fler kvinnor och homosexuella i sina regeringar. Vi har hittills sluppit svensk kritik om att andra länders nyhetskanaler inte har kulturbreddande nyhetsförmedling och underhållning med stor andel artister med utländskt ursprung.

I bästa fall har det som inträffat i det fördolda lett till eftertanke, så att vi slipper regeringsföreträdare som agerar utomlands med regnbågsmålade naglar och andra uppseendeväckande attribut som kan irritera folk med andra värderingar, än de som utvecklats i vårt land under ett årtionde.

Det är skillnad på att säga upp ett avtal och att inte ingå ett nytt.

Jan Ivarson
politiskt oberoende