293. SVERIGES GRÄNSER ÄR TILL FÖR SVENSKAR

293. SVERIGES GRÄNSER ÄR TILL FÖR SVENSKAR
av Jan Ivarson, 2015-06-27.

Sveriges gränser är till för att inringa svenskar så de kan beskattas och lagföras för lagöverträdelser. Så är det i de flesta länder. Det som skiljer Sverige från andra länder är att utlänningar som lagligt eller olagligt vistas i landet kan komma lindrigare undan.

I dagarna har media berättat om en familj som dömts till cirka 15 000 kr i böter för att ha varit i land på en naturskyddad ö, under en tid ön inte fick beträdas ur fågelskyddssynpunkt. Det är rätt att vi har skyddade öar och att det utdelas straff för överträdelser. Dock kan man ifrågasätta storleken, ungefär en månadslön efter skatt för en normal inkomsttagare.

Envar är skyldig att känna till lagar men i praktiken är det svårt att känna till allt våra folkvalda bestämmer i Stockholm. I vägtrafiken måste man känna till vad som gäller, men för att få framföra motorfordon krävs utbildning och körkort. Motsvarande finns inte för mindre fritidsbåtar även om det rekommenderas. Information om fridlysta fågelöar finns på vissa sjökort och med låga gulmålade skyltar på fågelöarna.

Folk i småbåtar har inte alltid sjökort och kännedom om de små gula skyltarnas innebörd är liten. Trots det utmäts böter om en månadslön efter skatt för en normal inkomsttagare som beträtt en skyddad ö. Det kan jämföras med lagföring av utlänningar som slår läger utan lov på andras mark och lämnar högar med avfall efter sig. Det kan kosta markägaren mångdubbelt mer än böter för beträdande av en fågelö, medan de som gjort intrång går fria.
Markägaren måste kunna visa på bosättarnas identitet för att lagligt kunna avhysa dem och det är ofta omöjligt. Bosättarna är svåra att identifiera utan polisassistans. I stället för att ge svenska markägare assistans med avhysning, vill en del politiker ge stöd åt illegala bosättare med vård och skola för deras barn. Det visar att Sveriges gränser och lagar är till för att lagföra svenskar medan utlänningar bedöms på annat sätt.

Ett annat exempel är en tolvårig svensk flicka som våldtogs av en sjuttonårig utlänning. Brottslingen dömdes till 22 dagars samhällsarbete. 22 dagar motsvarar en månads arbete, med generöst värderad ungdomslön till cirka 15 000 kr före skatt, ungefär som böter för att campa några timmar på en fågelö. En ung kvinnas förstörda liv bestraffas av svensk rättvisa som att beträda en fågelö någon timme.

Avvägning av straff för olika brott upplevs allt mer orimlig och visar att politiker och domstolar tappat kontakt med verkligheten. Numera gäller i bästa fall likhet inför lagen bara för landets medborgare.

Jan Ivarson
Politiskt obunden