276. SÄRSKILDA LAGAR FÖR UTLÄNNINGAR?

276. SÄRSKILDA LAGAR FÖR UTLÄNNINGAR?
av Jan Ivarson, 2015-05-03.

Gammelmedia och politiker har skapat ett klimat av utlänningsgodhet som gör att utlänningar inte behöver följa samma lagar som gäller för svenskar. Svenska myndigheter vågar sällan tillämpa gällande lagstiftning på invandrare, av risk för att kallas rasister.

Inga svenskar tillåts bygga boplatser i parker eller på andras mark eller kasta avfall där. För att myndigheter skall våga tillämpa svensk rätt på utlänningar, krävs särskild lagstiftning som direkt riktar sig mot utlänningars oönskade verksamhet. Först då vågar en myndighet ingripa om en överordnad instans tagit det moraliska ansvaret, helst baserat på politiskt beslut.
Det goda i denna princip, är att de som skall utföra arbetet sparkar uppåt. De kräver dubbelt stöd uppifrån, dels genom lagar för svenskar, dels med särskild lag för tillämpning på utlänningar. Först då vågar en myndighet utöva sitt uppdrag, utan att beskyllas för rasism.

Lagstiftning riktad mot utlänningar, föranleder konvulsioner i partierna.
En politisk merit har blivit att komma på verkningslös lagstiftning, kulisser att visa upp för väljarna mellan matprogram och tävlingar i TV-kanalerna.
Nya lagar skall beskrivas som svenskvänliga, men i praktiken bli verkningslösa eller helst underlätta utlänningars beteenden.
Ett exempel är (M):s förslag om en lag som förbjuder organiserat tigger och alltså inte förbjuder tiggeri i sig. Lagen blir tandlös för organisatörerna befinner sig sällan i Sverige. De finns i länder deras kunder vill lämna.

Resefixare ordnar resor till landet med honung men följer inte själva med på resan. De kommer hit i egna bilar för att diskret hjälpa och övervaka sina landsmän.
För det får de möjligen en del av tiggarnas inkomster, ungefär som andra researrangörer och mäklare. Liknande förhållande gäller för researrangörerna över Medelhavet. Hur skall Sverige lagföra dem?

Tiggeri har blivit ett skattebefriat yrke som utövas av okända personer som svarta jobb, med rätt till social service.

Det är naivt tro att en svensk myndighet, man kan undra vilken, skall kunna påvisa och lagföra organiserad tiggeriverksamhet. Tiggare kommer att betraktas som legala enmansföretagare och få stärkt ställning. Kanske kommer facket erbjuda hängavtal.
På sikt kan vi få krav om lämpliga tiggarplatser vid entréer för nya butiker med viss storlek. Ansvarsfulla stormarknader kommer kanske ta egna initiativ för att underlätta för tiggeri.
Svenskar som trodde de skulle få färre tiggare, kommer få en växande mångkulturell ruljans med ökande kostnader.

Tiggare låter förresten plumpt och behöver ett modernare namn, i likhet med att arbetsskygga numera kallas fritidsfixerade.
Kan entréarbetare passa och upptas som nytt ord i Svenska Akademiens Ordbok?

Jan Ivarson
politiskt oberoende