39. JAG HADE EN DRÖM
av Arne Holmström, 2013-09-24.
Först vill jag nämna att jag försöker vara så mycket realist jag kan, men jag tror trots detta att en dröm kan få oss att längta efter att förverkliga utopiska idéer.
Min dröm vore att vi svenskar kom till insikt om, att vi ständigt vilseleds i vår rumsuppfattning av främst auktoriteter som vi själva valt ut och som vi anser vara trovärdiga individer.
Min dröm är också att vilja tro på människorna, men det är svårt, mycket svårt! För det är så vanligt att folk ömsar skinn, inte för att de nödvändigtvis kommit på bättre tankar, utan oftast för att valda auktoriteter har gjort ett politiskt utspel. För en majoritet, är det ju så, som det blir sagt.
Där har vi vår sårbara punkt! Höga vederbörande med en tjusig titel har yttrat sig, och då måste det givetvis vara sant! Vi förmedlar gladeligen det som är sagt till vänner och bekanta och karusellen är i full gång, i en salig blandning av lögn och sanning!
Tänk vilken fin människa jag är som absolut vägrar att ha egna åsikter, annat än det politiskt korrekta (PK). Varför skulle jag motsätta mig något som jag inte förstår, så dum får man inte vara, och därför känns det tryggt att Storebror vägleder mig på den smala stigen som handlar om ”lag och ordning”.
I min dröm fanns inte PK, märkligt? Hur kunde min dröm bortse ifrån den verklighet vi lever i, men så var det också bara en dröm, men ack så vacker!
Drömmens fantastiska sceneri spelades upp som på en film och fick mig att tänka på min barndom, då livet var bekymmerslöst och då mina föräldrar bar på allt mitt ansvar.
I huvudsak innehöll min dröm en förgången tid och endast de bästa bitarna fanns med. Allt det andra som var dåtidens gissel existerade inte, likt yttrandet, jag är bättre än du, för jag har minsann rika föräldrar. Du din fattiglapp vad har du att komma med, med mera. Som det var och är, handlar det alltid om en strid mellan fattig och rik.
För att förstå min dröm som jag självklart har tolkningsrätten till och ingen kan blanda sig i med orden, ”så var det inte”, så vill jag poängtera att vi har ett felaktigt synsätt om vår tillvaro! Vi skulle definitivt kunna skapa ett bra samhälle om viljan finns och om vi utnyttjade varandras livserfarenheter!
Oavsett ålder har vi med största sannolikhet upplevt åtminstone någonting som ytterst få har upplevt, och det är nog så viktiga bitar för helheten. Om vi skulle slå våra kloka huvuden ihop och forma en bild över vilket samhälle vi vill ha som är gynnsamt för alla, så måste vi ta alla möjliga och omöjliga företeelser med i beräkningen. Det är absolut nödvändigt för att kunna sortera ut det onda från det goda, vilket skulle gynna var och en av oss.
Jag kan inte få det ur mitt huvud, att våra vikingar var de första som ville skapa ett socialt tryggt samhälle. Det kan vikingastaden Birka vittna om, vilket arkeologer kommit fram till. Där ser man hur lurade vi blev, när vi läste om vikingatiden i skolan. Då handlande det om vilka vildar vikingarna var, men nutidens arkeologer har givit oss bevis på att vikingarna sedermera kom till insikt om, att skapa ett tryggt samhälle för alla.
Om Ansgar var den utlösande faktorn med sin predikan om gud och i viss mån Jesus, men framförallt framförandet av Guds tio budord hade sin påverkan, framkommer inte i vikingarnas valda sociala mönster.
Jag kan gott föreställa mig hur vikingahövdingarna resonerade. Vi måste skapa ett samhälle där alla som kan, måste dra sitt strå till stacken, för att alla ska kunna få leva i en dräglig tillvaro.
Onekligen är det detta som saknas idag!
Det är nästan en merit idag att låta andra att slita och släpa åt en. Kapitalets maktfullkomliga typer generar sig inte direkt, då de låter folk slava ihjäl sig så att deras förmögenheter växer till det absurda tänkandet, att jag är makten, och det är jag som bestämmer!
Jag anser, att för att förverkliga min dröm, så måste vi bli en betydligt mindre folkmängd, där varje svenskt släkte ansvarar för varandras välfärd inom sin släkt! Vi kan inte ha ett importerat ofrälse likt främmande religioner och politiska ideologier, utan enligt mitt förmenande så skulle alla former av religiösa sekter förbjudas i landet.
Varför ansvar för sin släkt? Jo, av den anledningen att det inte ska finnas ett statligt socialt skyddsnät som bevisligen kommer att missbrukas! Det vill säga, exakt det som sker idag.
Bort med begreppet pensionär, som det ändå är en förnedring att vara i dagens samhälle.
Har vi en sammanhållning bland folket och varje släkt ansvarar för sina nära och kära, kan vi självklart vara förutan den storfinans vi har! Banker som ägs för att skinna folket, ska ha en annan betydelse i samhället, förmodligen endast en Riksbank med dess filialer möjligtvis.
I sak åberopar jag ett samhälle för ett kollektivt tänkande, som bottnar i ett personligt ansvar för sig själv och andra, och som vi idag är i total avsaknad av i Sverige. Visst finns det undantag, men det varken syns eller hörs och har absolut inte någon framträdande agenda som gör oss till en hedersvärd nation.
Om vi ser på våra folkvalda politiker utan ansvar, så bör alla förstå innebörden av att vi inte har ett kollektivt ansvar. Det är den kollektiva ansvarslösheten som är själva orsaken till samhällets förfall, och förfallet ökar dessutom i takt med massinvandringen!
Varför minska på vår folkmängd? Jo, därför att det är enda chansen för att få igång början till en välfärd för alla. Det låter otäckt, men det handlar inte om något utrotningskrig, utan om sunt förnuft! Ju fler munnar att mätta, ju sämre chans för allas välfärd.
Kan så vara, att det inte går att fastställa några riktlinjer om hur det ska gå till för att banta ned vår folkmängd, men en dröm är en dröm och i drömmens värld tycks allt vara möjligt!
Arne Holmström
Honesty for you 