420. UTVECKLING ELLER FÖRVECKLING?

420. UTVECKLING ELLER FÖRVECKLING?
av Jan Ivarson, 2016-02-24.

Nuförtiden får vi höra att salt är farligt och köttätande skadar miljön. Samtidigt tycker en del politiker att landet är glest befolkat och att många fler får plats, men även att vi måste leva ett mer hållbart liv.

Plats finns i Sverige liksom i Sahara för miljoner fler människor. Sverige och Sahara har likheter. I Sahara är det värme, sand och stark sol som hindrar växtlighet. I Sverige har kyla, snö och is liknade effekt under stor del av året. Vi kan bara odla några få månader, så jordbruket försörjer nu knappt halva befolkningen. Därför förvånar det att miljöfolk tycker att befolkningen bör flerdubblas. Det är ingen hållbar utveckling!

Av livsmedel importerar vi främst grönsaker och frukt. Det förutsätter att det finns något att importera och att vi har pengar att köpa för. Avveckling av kärnkraften drabbar basindustrin och försämrar bytesbalansen. Det blir mindre pengar för att köpa livsmedel och läsplattor med råd om rätt livsstil.

Jag minns hur mina förfäder levde i början av 1900-talet. Som kustbor livnärde de sig på småskalig sjöfart, fiske och småbruk. De hade tre kor, en gris och tjugotalet höns. Gården var för liten för att ha häst. De hyrde häst för vissa sysslor och bar in höet till ladan på en nätbår.

Det fanns inga kyl- och frysskåp. Därför konserverades ägg som bara kunde användas för bakning. Man saltade in fisk och kött. Potatis, färsk fisk, spickemakrill (insaltad rå makrill), var basföda. Grisen var dåtidens sätt att förvara mat till den kalla årstiden då inget växte på åkrarna. Torkad tång lades ut på åkarna som gödning och användes som fyllning i madrasser och som isolering bjälklag.

Farmor var ledsen när grisen slaktades inför julen. Hon hade matat den varje dag och de var vänner. När den var död hade hon många dagars arbete med att ta hand om köttet på olika sätt. De första åren hade de en öppen spis (gruva) där man eldade under en gryta på brandjärn, en stålställning med tre ben. Efter några år kunde de modernisera köket med att installera en vedspis med ugn av gjutjärn. Vedspisen eldades omväxlande med köpt ved, vrakved, ljung och ibland lite kol eller koks.

Bitar av den hemmaslaktade grisen blev julskinka. Annat blev korv. Så slutade även en och annan kalv och ko. Mycket mat saltades. Från havet kom färsk fisk som vitling, skäddor och torsk. Långafiléer torkades och blev lutfisk. I Norrland lade folk in småfisk till surströmming. Fiskrens och köttslamsor gick till katten och havstrutarna.

Hönsen gav ägg i stort sett hela året och en och annan höna fick sätta livet till för att hamna på middagsbordet. När far gick i skolan hade eleverna lunch med sig, om föräldrarna hade något att sända med. Far hade ägg med sig och gav bort ett ibland till kamrater som saknade mat.

Fars morfar hade får. På somrarna roddes de ut till större holmar med gräs. Fåren gav mat och av fettet framställdes fårtalg som hade många användningsområden. Den användes för att stärka linor och som medicin. Far berättade att hans mor strök hans bröst med fårtalg när han var förkyld och hostade.
– Hjälpte det, frågade jag.
– Visst, inte sjutton vågade jag hosta när jag fick sånt på mig!

När man behövde förflytta sig fick man gå, åka hästvagn, ro eller segla. Cyklar fanns ännu inte. Då levde folk ekologiskt och det underlättades med salt. Flera av mina förfäder blev gamla. Mina föräldrar blev båda över 80 år trots att de fötts upp med saltad mat. De kanske hade levt än om de haft dagens möjligheter och kunskaper…

Jan Ivarson
Politiskt obunden

Föregående krönika: https://honesty4u.wordpress.com/your-chronicles/419-gastarbetare-har-blivit-utstationerade/

Nästa krönika: https://honesty4u.wordpress.com/your-chronicles/421-morkar-big-pharma-att-vacciner-kan-ge-hjarnskador/