60. OMVÄGEN

60. OMVÄGEN
av Jan Ivarson, 2013-12-06.

Sverige gick från fattigt jordbruksland till industriland under 1900-talet. Järnvägar byggdes och elektrifierades och riksvägar drogs genom länen. Stora företag växte fram som Motala Verkstad, SKF, VOLVO, L M Ericsson och flera skeppsvarv. Moderna bostäder byggdes och utbildning gjordes möjlig för fler. På ett århundrade arbetade svenskarna upp sitt land från u-land till i-land. Utvecklingen underlättades av att vi levde i fred. Nu har vi nått toppen och är på väg utför. Var i-landstiden en onödig och ojämlik omväg?

Nya stadsdelar växte upp kring de större städerna. Utbildningen förbättrades så att även låginkomsttagarnas barn kunde studera. Flera barn i arbetarfamiljer blev så småningom välutbildade akademiker. Ungdomar som föredrog praktiskt arbete kunde börja som lärlingar hos hantverkare och företag, men erbjöds även flerårig yrkesutbildning i samhällets yrkesskolor eller hos stora företag. En del som gick den praktiska vägen fick så småningom höga positioner i näringslivet.

En förutsättning för den goda utvecklingen och folks vilja att utbilda sig och arbeta, var att det lönade sig. Efter hand kom detta incitament att urholkas med hög beskattning och ökande bidrag. Därmed hade landet nått sin höjdpunkt. Utförslöpet påskyndades av att gränserna öppnades för inflöde av lågutbildade personer medförande värderingar som lett till problemen i länderna de lämnat. Minskade ambitioner hos svenskarna att utbilda sig och stor invandring har lett till avtagande moral och ökande brottslighet. I den politiska retoriken byttes tal om integration till mångkultur sedan integration misslyckats. Mångkulturen kom att ställa krav på svenskar att anpassa sig till invandrare, understött av särlagstiftningar.

Störst problem är inte inflödet av lågutbildade svåranställbara personer, utan den kultur de medför. Många blir svåranpassade i flera generationer. Med den förda politiken återinför vi medeltida värderingar och sänkt välfärd. Sverige har redan kommit en god bit på väg att åter bli ett stödbehövande u-land. Om vi vill ha det så, var några år som i-land en onödig omväg. Exempel på vägen mot u-land och ny religion är när skolbarn inte får fira examen eller Jul i kyrkan med hänvisning till vi har religionsfrihet. Det är motsats till religionsfrihet som innebär att kristendomen underordnas andra religioner. En enkel lösning är att de barn som inte vill sätta sin fot i en kristen kyrka erbjuds alternativ. Ett sådant kan vara en sedelärande predikan av en samhällsförsörjd imam medan svenska barn är i kyrkan. Konstigare behöver det inte vara. Ett annat svenskfientligt exempel är att föräldrar förbjuds fotografera sina barn i skolans luciatåg. Orsaken är att det kan finnas barn till personer som uppehåller sig illegalt i landet. Därför får skolbarn inte fotograferas! Svenskars intressen skall således stå tillbaka för de illegalas.

Vi kan se tillbaka på romarnas och senare Sovjetunions uppgång och fall. Sverige har passerat sin välståndstopp och befinner sig nu i utförsbacke. Det är resultat av landets politik och inte av opåverkbara naturlagar. Samhällets ekonomi håller på dräneras genom ökande bidragsbehov och minskade incitament för nya uppfinningar, arbete och entreprenörskap. Företagande och arbete beskattas högt när politiker säger sig vilja ha fler företag och fler i arbete.

Politiker har intalat svenskarna att det finns en mängd rättigheter utan att förklara sig hur de skall betalas. Sverige har blivit en fet katt som slutat jaga i förhoppning att moder Svea för all framtid skall fylla matskålen. En förutsättning för denna utveckling är media som styrs av kulturvänstern med regeringens goda minne. Ansvariga för detta är politiker men främst mediebolagens ägare. De har möjlighet att byta personalen så landet återfår yttrandefrihet och saklig nyhetsrapportering utan politiska begränsningar.

Vi kan se hur välståndet sjunker på flera områden. Detta måste rimligen ingå i svenska politikers dolda agenda. Företrädare för Miljöpartiet har nyligen förklarat att partiet måste ta mer hänsyn till omvärlden, än till sina landsmän och väljare!

Politiker arbetar på flera områden för att återföra landet till u-landsnivå. Det blir uppenbart för allt fler och uppmärksammas internationellt. EU har nyligen beviljat Sverige 780 miljoner i krispengar under två år för att begränsa ungdomsarbetslösheten. Samtidigt har regering öppnat för inströmning av outbildade barn med skägg. De kallas ensamkommande barn. Några av dem har önskat få medicin för håravfall på huvudena. De är exempel på det politiska vansinne som pågår. Arbetslösheten döljs något med påhittade arbetsuppgifter som betalas av staten.

I en undersökning om EU-länders sjukvård ligger Sverige lågt på grund av sina långa väntetider, trots avlastning av den offentliga sjukvården av välbeställda personer med försäkringar som ger dem vård i privata kliniker.

Samhällets tandvård är i Sverige till för ungdomar. Vuxna får tandvård om de kan betala tusentals kronor med undantag för de som vistas illegalt i landet. De har fri vård med symbolisk avgift.

Byråkrater funderar på hur de illegala skall visa sin identitet på sjukhus och apotek för journalföring och bokföring av kostnader. Illegalas identitet skall vara hemlig med politiskt beslut för att försvåra för polisen att finna dem, vilket är en av polisens uppgifter enligt annat politiskt beslut. Förstår ni logiken?

Nu tillämpas en i andra sammanhang rasdiskriminerande princip. Patienten blir betrodd om denne på dålig svenska förklarar sig vara papperslös och har avvikande utseende än pursvenskar. Möjlighet till fri sjukvård står därmed öppen för de flesta med osvenskt utseende. Om en företagare nekar någon anställning på sådan grund, döms denne till kännbart skadestånd för diskriminering. Det visar att Sverige befinner sig i moraliskt och intellektuellt förfall.

Svensk utbildning har sedan 1990-talet varit på glid utför, från förskolor upp till högskolorna. Kulturvänsterns sjuka genuspolitik där pojkar inte får vara pojkar och flickor inte varar flickor är avsedd att skola till socialistiskt tänkande och normlöshet. Genustrams och fördumningsansträngningar drivs av kulturvänstern. De kallar män och kvinnor för hen för att hävda det inte finns någon skillnad. Feministiska tankar ligger bakom med syfte att på tokigt sätt visa kvinnors jämställdhet med män. Andra jämställdhetsambitioner går ut på att kvotera in kvinnor i brandförsvaret med risk att de inte orkar lösa alla uppgifter. Inkvotering av kvinnor oberoende av kunskap i bolagsstyrelser står också högt på feministernas lista, men däremot inte till arbete för renhållning och stensättning.

Inom gymnasier och högskolor blir fler lektioner lärarlösa. Som om verkstäder skulle ha produktion utan arbetsledning för att bolaget behöver spara. Studenter vid högskolor har svårigheter att förstå texter och än svårare att skriva på ett vetenskapligt godtagbart sätt.  

          – Varför har din bil säten med olika klädsel?

          – Den byggdes utan arbetsledning.

Sjukvården som många svenskar fortfarande tror är i topp, har rasat ner i internationell jämförelse. Det är nu få västländer som har sämre sjukvård än Sverige. Det är än så länge glädjande att resultaten av behandlingar fortfarande är goda för de som får behandling i tid.

•

I hårda frågor har nedrustningen pågått länge. Sverige har nu bara ett symboliskt försvar med en mängd officerare och ett fåtal soldater. Försvaret har betydande svårigheter med rekrytering. Många är beredda sätta sitt liv på spel för sitt land men vill inte riskera det i politiskt beslutade utlandsuppdrag. Vårt grannland Finland oroar sig för det säkerhetspolitiska tomrum som uppstått genom Sveriges avrustning. Sverige har en industri för tillverkning av flygplan som förvaras i hangarer men inte resurser att flyga dem och träna tillräckligt många piloter. Vindkraftverk utgör hinder och säkerhetsrisker för flygvapnet. Endast ett par flygplan står i bästa fall insatsberedda men för att spara avstår man ibland även att använda dem.

I militära kretsar diskuterar man på allvar att slopa det som är kvar av svenska marinen. Vi har under tiotalet år haft robotfartyg som endast varit bestyckade med lätta kanoner och kulsprutor i brist på robotar. Det kan jämföras med ett grävbolag med fina grävmaskiner som saknar skopor.

Järnvägsnätet hade Sverige råd att bygga under förra århundradet utan massiv hjälp av invandrad arbetskraft och entreprenörer. Nu har vi inte kapacitet att underhålla de spår vi ärvt, än mindre bygga ut nätet i den utsträckning politiker anser behövs för miljövänliga transporter. Skulle vi trolla fram pengar för nya spår skulle vi trots stor arbetslöshet sannolikt få hämta arbetskraft från utlandet. Myndigheter tycks sakna kunskap om vilka yrken de arbetslösa bör utbildas för. I grunden är problemet att få arbetslösa duger att utbildas för de behov företag har.

Eftersatt underhåll inom järnvägen och flera aktörer har lett till inställda avgångar, förseningar och urspårningar. Stylade tågset passande för sydliga breddgrader har låg markfrigång och känslig utrustning under vagnarna vilket gör dem sårbara i nordiskt klimat. De senaste inköpta spårvagnarna i Göteborg rostar sönder och måste ersättas av gamla vagnar redan efter något års användning. Det har blivit så krångligt att betala för kollektiva resor att många avstår och hellre tar bilen. Då slipper man störande medpassagerare som blivit fler med åren. När tågpersonal kastat av friåkare har personalen utsatts för kritik då friåkarna haft utländsk härkomst.

Politiker säger att arbete och bostäder är mänskliga rättigheter. Trots det blir bristerna inom dessa områden större. De beror på politikers bristande verklighetsförankring och insikter om orsak och verkan. Kanske har det sin grund i decenniers försämrad utbildning och flumkultur. I dagspressen hade nyligen vänsterpolitiker en artikel att vi behöver bygga fler billiga bostäder, men inte hur det skall gå till. Med bibehållna krav finns det två sätt

– med subvention av byggkostnaden

– med subvention av hyreskostnaden.

Båda alternativen innebär att skattebetalarna skall svara för en del av kostnaden för nybyggnation av främst hyresrätter. Sådana behövs för nya svenskar utan betalningsförmåga. Subventionering av boendet har vi provat och lämnat för dess nackdelar och missbruk. Dessutom är det svårt att få fram pengarna.

Om politikerna vill minska boendekostnaderna kan de börja med att ta bort fastighetsavgiften. Då det kommer på tal, brukar det heta att fastighetskatt är bra för att fastigheter inte kan lämna landet. Sant, men då får vi ha höga bokostnader och se fler personer skaffa hus utomlands. Redan nu har intresset för fritidshus i attraktiva lägen avtagit. Folk kan resa för bara fastighetsavgiften till länder med lägre priser och bättre klimat. Till detta kommer risk för återinförande av förmögenhetsskatt.

Få bostadsbolag vågar bygga stora hyresrätter som i hög grad efterfrågas av familjer som inte själva kan betala hyran. Bolagen tvekar på samhällets uthållighet att stå för hyran i längden. En del nya arbetslösa nysvenskar reser till sitt första land och vistas länge där. Under tiden kan de skattefritt hyra ut sin bostad i Sverige som de själva inte betalar hyra för, till många nya landsmän som vill slå sig ner i det förlovade landet. In- och utflyttningar och fler boende än bostaden avsetts för, orsakar stor förslitning med kostnader som måste tas ut via hyrorna.

Utan stor invandring hade en del av det så kallade miljonprogrammet varit rivet, en annan del blivit måttligt renoverat för att bli relativt billiga lägenheter för ungdomar och korttidsboende. Den tredje delen hade ombildats till attraktiva bostadsrätter genom omfattande renovering av byggnader och den yttre miljön. Med en sådan utveckling hade vi sluppit omfattande sociala insatser och påhittade jobb. Behov av nya villaområden med ny infrastruktur hade varit mindre. Sammantaget hade det minskat trycket och priserna på bostadsmarknaden.

Hög prisnivå som uppstått genom bostadsbrist vill en del politiker och ekonomer åtgärda med ökad beskattning, ökade amorteringskrav och höjda räntor. Ett annat förslag som inte ger fler bostäder, är att äldre genom ekonomiska hot och övertalning skall tvingas lämna sin sina hem till nya familjer. Det anses jämlikt och mänskligt att jaga gamla ur deras bostad i landet de byggt, som har börjat kallas Absurdistan.

Sjöfarten har av tradition behandlats styvmoderligt. Under kriget sköntaxerades sjömän som befann sig utanför minspärren och inte lämnat in sin självdeklaration. I vår tid har andra sjöfartsnationer infört en tonnageskatt utom Sverige som vidhåller en mer ofördelaktig beskattning. Den tvingar svenska fartyg flagga ut. Snart har vi inget kvar av vår en gång stora handelsflotta som trafikerade hela världen och var landets livlina för kol och andra viktiga varor för folkhushållet under krigsåren.

Avveckling av handelsflottan är en av många åtgärder likt massinvandring, försämrad vård, skola och omsorg för att genomföra politikernas illa dolda ambition att Sverige åter skall bli ett u-land. Våra politikers beteende tyder på att de ser det tillfälliga välstånd vi haft som en onödig omväg via industrisamhällets välstånd, som de menar vi tillskansat oss på andras bekostnad.

En del politikers uttalade önskan om 30 miljoner nya invandrare, väcker fråga om hur ett folktätt land i norden skall försörjas med livsmedel. Jordens befolkning blir större och Sverige kanske inte alltid kan lita till influgna livsmedel eller kunna betala för dem. Den befolkning vi nu har är ungefär den som kan livnära sig i vårt nordiska klimat och en stor del av de nya invånarna kanske inte vill äta fläskkött, saltad och lutad fisk på vintern. Man får hoppas miljörörelsen sitter inne med kloka lösningar.

De flesta svenskar tycks hittills dela sina politikers uppfattning, eftersom en tydlig majoritet röstar på dem. Därför förtjänar svenskarna att få återgå till en jämlik u-landsnivå.

Svenskarna ser ut att i framtiden få livnära sig i ett pittoreskt turistland. De får visa upp sina hantverk och konster för turister från världens nya framgångsrika länder med högteknologiska produkter.

Jan Ivarson