206. BRISTER FÅR DISKUTERAS, INTE ORSAKER

206. BRISTER FÅR DISKUTERAS, INTE ORSAKER
av Jan Ivarson, 2014-12-13.

Mot slutet av den andra veckan i advent i nådens år 2014, är en av de talade mediernas nyheter att klyftorna ökar, i synnerhet för barn. Antal fattiga barn ökar, heter det igen. Tidigare har vi fått veta, att det är illa ställt med personaltätheten i vården och andra välfärdsområden som bekostas med skattemedel.
Då det gäller tandvård finns den att tillgå för de som har råd. Tandvård som tillhandahålls av samhället är så dyr att alla inte har råd att laga sina tänder, såvida de inte uppehåller sig illegalt i landet. Då kostar vården bara 50 kr!

Makthavare har sett till att skaffa privata sjukförsäkringar, som garanterar snabb vård vid behov. De har ju så viktiga arbeten, att det skulle medföra samhällsekonomiska förluster om de skulle behöva stå i vårdköer. Svenskarna får vänja sig vid att det kostar extra, om de vill ha något snabbare och bättre än det skattefinansierade basutbudet. Politikerna har lärt sig av bilförsäljarna.

Brister i välfärden ventileras gärna av media. Det är fullt tillåtet, så länge man inte kommer in på vad som orsakar problemen. Det kan gynna fel parti! Därför diskuteras sällan sambanden mellan brister och orsaker. Så känsliga frågor kan inte diskuteras offentligt, utifrån orsakerna som huvudämne. Orsaker för brister som har koppling till penningbrist, kan i bästa fall omnämnas som korta bisatser i artiklar om problem som drabbar de svaga. Politisk korrekthet kräver rätt infallsriktning på offentliga debatter.

Vi har i årtionden hört att Sverige behöver invandring för att få fler att arbeta i vården. Det finns hela stadsdelar med arbetslösa men samhället har nu inte råd att anställa dem, i den mån de har kompetens. Strategi för morot och piska, att få arbetslösa att utbilda sig i bristyrken, är valhänt. Det anses politiskt inkorrekt eftersom det skulle ställa krav på de svagaste. Därför förblir många svaga, så att regering och opposition kan käbbla om varför arbetslösheten inte minskar.

Det är fullt naturligt att vi får fler fattiga barn, när vi ständigt fyller på med fler barnfamiljer som inte är anställbara, inte kan svenska och som det saknas arbetsplatser för. Sådana insikter får man inte framföra i media!

I Sverige är det mänskligt att visa på brister i välfärdssystemen, i synnerhet om de drabbar de svagaste. Däremot är det olämpligt att påpeka att inflöde till landet av lågutbildade, ökar belastningen på välfärden och leder till fler fattiga barn. Goda svenskar förväntas istället förfasa sig över utvecklingen, som om den vore ett naturfenomen.
Eftersom många svaga är invandrare anses det främlingsfientligt att nämna den gruppen i samband med samhällsproblem. Det korrekta är att påstå att vi behöver fler för hålla landet igång och fylla vakanser i vården vi inte har pengar för.

För en tid sedan fick vi veta att ett stort bolag kan komma att varsla 3 000 anställda. Det är onekligen ett hårt slag för företaget och dess anställda, men även för hela dess bransch. Sett för hela landets arbetsmarknad bör det vara ett marginellt problem, eftersom vi varje vecka fyller på med cirka 2 000 nya arbetslösa. Det ger inga rubriker i media!
Det är en självklarhet som goda svenskar inte talar om, utan förväntas öppna sina hjärtan för.

Jan Ivarson