218. KATOLICISM OCH NATIONALISM — ETT VINNANDE KONCEPT

218. KATOLICISM OCH NATIONALISM — ETT VINNANDE KONCEPT
av Stefan Bruér, 2015-01-16.

Igår den 15 januari 2015 klockan 18.00 lokal tid, kom Påven nerför flygplansrampen på Manilas internationella flygplats.
Förväntningarna inför det här besöket kan få människor i Sverige föreställa sig. TV-sändningarna före detta datum har under mer än 10 dagars tid i princip inte handlat om något annat än ”Papa” och hans stundande besök här på Filippinerna.

Luftrummet över Filippinerna har varit stängt för flyg under dagen och säkerheten är rigorös. Hotet kommer från Islam och ingen hymlar om det här!
Det skulle nog vara ett gigantiskt misstag om Islam kröker ett enda hårstrå på Påven här i Filippinerna.

När nu Francis väl kom ner, var vägarna som annars är oframkomliga på grund av trafiken fyllda med vinkande människor istället. 7 miljoner människor pratas det om, som firar ankomsten utefter gator och torg.

Här ser man skillnaden tydligt, hur viktig en stark religiös tro är för att hålla samman en nation. Detta är något som saknas i Sverige idag!
I Sverige har man bytt ut Kristendomen mot en våldsbejakande ideologi, vilken någon med allvar i blicken för länge sedan försökte inbilla mig, att det skulle vara kärlekens religion!
Nej, den gubben går inte jag på! Gör du det?

Att Sverige är landet där rätt blev fel och fel blev rätt, märks tydligt när vår ärkebiskop Antje Jackeléns valspråk är ”Allahu Akbar”, det vill säga ”Gud är större” på arabiska.

Att komma till Filippinerna för att bosätta sig här, är som att komma till en helt annan värld, när du är utsprungen från Sverige. Det spelar ingen roll hur länge du bott här, du är ändå alltid utlänningen eller som de säger här, Americano. Ska jag då känna mig kränkt? Nej självklart inte, det är inte så det fungerar för folk med sunda tankar.

Jag bor idag i ett land där det inte är fult att älska sitt land och därmed ha nationalistiska tankar. Folk här är stolta över sin nation! Ta till exempel något som skulle vara totalt otänkbart i Sverige, varje morgon får skolbarnen och ungdomarna sjunga nationalsången vänd mot fanan med handen över hjärtat. Samma sak om det är en sammankomst av lite större karaktär, där dels en psalm läses och avslutas med nationalsången. Vi kan säga som så, en filippinare missar inte ett tillfälle att sjunga nationalsången!

Pinoys (filippinare) skulle aldrig dagtinga om sin rätt att få uttrycka sin genuint nationalistiska stolthet.
När jag berättar om hur politiker och media förlöjligar och omöjliggör en sådan sak i Sverige, samt om det vill sig illa, att du kan bli fälld genom lagen HMF (Hets Mot Folkgrupp), och kastad i fängelse, endast för att du visar att du älskar ditt folk och din nation, då blir jag inte trodd här.

Stefan Bruér