272. FLYKTINGTRAGEDIERNA PÅ MEDELHAVET

272. FLYKTINGTRAGEDIERNA PÅ MEDELHAVET
av Jan Ivarson, 2015-04-21.

Flyktingar som drunknar i överfulla båtar i Medelhavet är en tragedi. Många frågar sig vad som bör göras för att förhindra fler katastrofer. Den första åtgärden man tänker på, är att förbättra levnadsvillkoren i Afrika men det låter sig knappast göras på kort sikt. I det kaotiska tillstånd som lyder i Libyen finns inte möjligheter att hindra flyktingarna på land. Av allt att döma kommer flykten över havet att fortsätta och fler få mista livet så länge Europa ta emot dem.

Italien har hittills fått ta största bördan, låt vara med ekonomiskt stöd från EU. Regeln att den stat skall ta bördan som ligger närmast den där flyktingar kommer från, förutsätter begränsat antal flyktingar. Regeln visar att politiker inte skapat ett regelverk som tål stor belastning. Det rimliga är att EU-staterna delar på bördan med hänsyn till ländernas befolkning och ekonomier. Det är vad svenska politiker länge talat för utan framgång.

EU:s ansvar
EU har skapats för att handlägga EU-staternas gemensamma angelägenheter. I alltför hög grad har verksamheten varit inriktad på detaljstyrning, medan frågor som migrationspolitiken lämnats utan tydliga beslut. En orsak kan vara att EU-politiker som haft ansvar för flyktingfrågor haft större ambitioner än vad ländernas väljare vill ha. Våra Cecilior har drivit en politik de inte haft tillräckligt folkligt mandat för i medlemsländerna. Det kan ha bidragit till de katastrofer vi nu upplever.

Blockera eller underlätta
Vad kan då EU göra? Det första unionen bör bestämma, är om stor invandring är möjlig i längden och accepteras av väljarna. Mycket talar för att så inte är fallet och visas av att nya partier gått framåt. Stora delar av väljarna är missnöjda med befolkningsutbytet med nya värderingar, omfattande sociala problem, arbetslöshet och sjunkande ekonomier. Många av de som kommer saknar västerländska vanor och utbildning, som har bidragit till problemen de flytt från.

Australien har gått en annan väg. Där har man låtit sin marin patrullera gränserna. Efter en kort tid slutade flyktingbåtar att komma och olyckor med dåliga överlastade båtar upphörde.

EU måste överväga om nuvarande politik är den rätta. Den innebär nu att de som riskerar livet på havet får komma in i Europa istället för att avvisas.

Entreprenörerna i flyktingbranschen
De som organiserar flyktingtransporterna kallas för smugglare och människohandlare. De tjänar pengar på verksamheten men det gör även alla i flyktingindustrin i Sverige. Det man kan kritisera är förmodligen priserna och främst kvaliteten på transporterna. Svenska politiker och tjänstemän säger, – vi behöver stor invandring och bör därför vara glada för att trafiken pågår.

Så länge Migrationsverket inte engagerat sig i transportkedjan är privata entreprenörer vad som står till förfogande. Man kan fråga sig vad som skulle hända med de som sökt sig till nordafrikanska kusten, om researrangörerna upphörde med sin verksamhet. Inga skulle drunkna i Medelhavet men några kanske dö av svält och umbäranden i ökensanden.

Om man inte vill förhindra flykten över havet men heller inte vill att folk skall drunkna, återstår möjligheten att EU inrättar gratis trafik med passagerarfartyg. Stora Atlantfartyg kan sättas in mellan nordafrikanska hamnar och europeiska, likt världskrigens trupptransporter. Det kan ge Sverige ny möjlighet att leva upp till ambitionen som humanitär stormakt. De som får plats i förstaklasshytter på de övre däcken skulle kunna erbjudas att komma till Sverige. Övriga i turistklass fördelas på andra europeiska länder. Kanske skulle de flesta som fick resa så, visa sig ha ID-handlingar.

En fråga EU skulle få slita med ifall fartygstrafiken kom igång, är om fartygen skulle få segla under bekvämlighetsflagg. Den omhuldade principen om upphandling till lägsta pris av okunniga upphandlare, talar för bekvämlighetsflagg, kanske med redare med erfarenhet av nuvarande trafik över Medelhavet.

Jan Ivarson
politiskt oberoende