3. DIN ÅSIKT ÄR LIKVÄRDIG MED GRANNENS!

3. DIN ÅSIKT ÄR LIKVÄRDIG MED GRANNENS!
av Arne Holmström, 2013-05-30

Alla och en var, vet ju normalt sett att man kan lita på det informationsflöde vi tar del utav? Givetvis dock inte alla gånger, beroende på vem som säger vad.

Ryktet är konstant, att lita inte på politiker och journalister, för de bara ljuger! Vem ska man då lita på, i så fall? Dig själv i bästa fall och dina närmast sörjande. Tro det ja! Inte kan väl de vara som folk i största allmänhet, som kan sprida små lögner tillika mindre sanna historier? Nej då!

Att min åsikt måste vara lika god som någon annans, är inte att ta miste på i alla sammanhang och skulle det visa sig att man yttrar sig mot bättre ”vetande”, är det garanterat en ren olyckshändelse, en ren otur att bli avslöjad ja, som nog ligger närmast sanningen skulle man tro.
Självklart är det så, att varken jag eller någon annan, skulle väl ens komma på tanken att medvetet ljuga. Vi drar till med det som en hypotes, att alla är hundraprocentigt sanningsenliga och drar aldrig bort och lägger till något, för att markera att jag är att lita på. En sådan dröm vore något att önska sig som skulle gå i uppfyllelse, men ack så dum den drömmen är. Handen på hjärtat, skulle vi inte få ett totalt odrägligt samhälle om alla vore raka och sanningsenliga? Ja, om inte förr skulle vi gå med skor med inbyggd stålhätta” för alla som då skulle trampa på ens tår.

Sannigen är det mest komplexa och outgrundliga vi kan ta till oss och förstå, hur vi än försöker reda ut den, på grund av att vi aldrig kan vara riktigt säkra på vad som är sant eller falskt. Man kunde påstå att vi ständigt dagtingar med vårt samvete i bästa fall, men det troligaste är att det händer ganska sällan.

Vi läser andras alster som förhoppningsvis bör vara sanna, men hej vad lurade vi kan bli! Även vetenskapliga rön skrivna som läroböcker måste revideras när nya upptäckter har gjorts. Ofta kan det ta lång tid innan någon ny bok kommer ut, med vad författarna anser vara dess slutgiltiga rön, ”att så här är det”! Åren går och ytterligare upptäckter görs och ny revidering kommer till stånd osv.
Vad kan man dra för slutsats av det här? Jo, att sanningen finner man inte generellt i våra läromedel som många använder som bevis för sina påståenden. Tyvärr lever vi i en förljugen värld bara för att det finns människor som har behovet att slå sig fram, och det lämpligaste är att kunna ljuga trovärdigt genom att skola in sig på all litteratur som vi tar som faktaunderlag och sväljer dess fel och brister.
Ser man till hur religionerna klamrar sig fast vid vad de skriftlärde ansåg om människorna och deras samhälle för några tusen år sedan, så måste man se det som mytologi. Att hitta bevis i det som skrevs för flera tusen år sedan av dåtidens folk med maktbegär är naturligtvis svårt, speciellt som de är omskrivna som profeter för att de sågs som kunniga och visa män, på grund av att de kunde läsa och skriva.

Vi kan ta in begreppet vidskepelse som religion handlar om, som är allmängiltigt än idag och som är typiskt. När någon talar om att det finns flygande tefat som är bemannade av utomjordingar, hur många tror på sådant? De flesta kanske ändå avfärdar det som något dumt påhitt? Oavsett om det vore sant eller inte att den existensen är en realitet, så har vi chansen att påverka det hela genom forskning och upplysning, vilket inte var fallet med de gamla profeterna som blev till kungsord.

Varför avfärdar vi inte religionshistorien på samma sätt som en påhittad story? Nej, för att man inte har tillräckligt med bevis för eller emot, och att det inte heller går att finna några! Därför är det en stor del av jordens befolkning som tror på religionen, som jag och många med mig, avfärdar som en ren mytologisk historia.

En del kallar sig för sanningssökare, som tyvärr är en omöjlig uppgift och den främsta orsaken är förnekelsen av det som bevisligen måste vara sant. Invecklat? Javisst, likaväl som folk ljuger, så finns det också sanningsförnekare.
Så dina åsikter är lika mycket värda som grannens!

Arne Holmström