91. BOSTADSPOLITIKENS MOMENT 22
av Jan Ivarson, 2014-02-28.
Det är bostadsbrist i Sverige, åtminstone i större städer. I glesbygder kan man finna några bostäder men där finns inga jobb. Det är därför det finns glesbygder och tätorter som kallas avfolkningsbygder.
Kommuner har mer eller mindre frivilligt fyllt tomma bostäder med invandrare, som svenskar lämnat för att finna arbete i storstäderna. Hur de nya invånarna skall försörja sig efter de fåtal år då staten slutar betala, bekymrar få kommunpolitiker. Det ansvaret hamnar i en ny valperiod men skattebetalarna kommer att sitta med kostnaderna. Invandring kan vara en lösning för småkommuner de första år som staten betalar notan men även då finns risker för sidokostnader. Därefter får fattiga småkommuner hoppas på att nysvenskarna drar iväg till storstädernas ytterområden där trängseln redan är stor. I annat fall kommer småkommuner inte klara av sina sociala åtaganden med den ambition lagarna nu har. Då tvingas vi nationellt dra ner på välfärden.
Under 2013 ökade befolkningen i Sverige med drygt 70 000 personer. Om de antas vilja bo fyra i varje bostad behöver de drygt 17 000 bostäder. En del bostadssökande vill ha villor eller bostadsrätter. Andra efterfrågar hyresrätter och de är betydligt fler än nyproduktionen varit. Så har det sett ut ett antal år. Att situationen i verkligheten inte är värre kan bero på att en del nysvenskar är trångbodda genom att bo fler i en bostad än den är avsedd för. Det medför stort slitage och begränsar antagligen fastighetsbolagens intresse att bygga mer för liknande behov.
Ökad befolkning medför ökade behov på de flesta samhällsområden som för infrastruktur, skolor, sjuk- och äldrevård, inom rättsväsendet och för sociala tjänster. På nästan inget av dessa områden har landet byggts ut i takt med behoven som ständigt fylls på. Politikers lösningar har till största delen inriktas på att effektivisera verksamheter. Det har delvis genomförts med viss framgång, men i hög grad varit omskrivningar för försämringar med längre köer, höjda avgifter och ökad personalbelastning.
Usch, detta lät negativt så här är en positiv tanke. Reklam för alkohol, tobak och andra varor som kan vara skadliga har hög punktbeskattning och varningstexter. Låt dem även få en obligatorisk positiv text. Vad passar då bättre med tanke på ständigt höjda skatter på alkohol, snus och tobak som medför omfattande smuggling:
Tack för att du stödjer Sveriges expansiva befolkningspolitik med din varuskatt.
Man får dock ha förståelse för att när ett samhälle växer uppstår växtverk. När utbyggnader varit på tal i min glesa hembygd har det höjts röster för att det inte går att bygga mer förrän länsvägen byggts ut. Då har jag alltid menat att länsvägen byggs inte ut för att vi eventuellt skall kunna planera för fler hus. Nya vägar byggs i Sverige först då trafikproblemen blivit påtagliga. Så är det på de flesta områden när staten har penningbrist trots skatter i världstopp. En lösning kommer i bästa fall till stånd sedan ett påtagligt behov uppstått.
Många ungdomar kan inte finna sin första bostad och tvingas bo kvar hos föräldrarna. Det är en belastning både för föräldrar och ungdomar som blir hämmade i sina liv. Bostadsbrist medför att både vuxna och ungdomar inte sällan måste tacka nej till en anställning för att de inte kan finna bostad på rimligt avstånd.
Vilka är de politiska signalerna för att råda bot på bostadsbristen?
Civil- och bostadsministern har nyligen aviserat förslag för att underlätta byggandet med förenklade regelverk. Det är bra men får liten inverkan på byggkostnader och nyproduktion. Landet har ett stort behov av fler hyresrätter men många som efterfrågar sådana har begränsad betalningsförmåga. För en stor andel nysvenskar är den noll. Måhända tvekar man i bostadsbolag att bygga mängder av lägenheter för folk som inte själva kan betala hyran. Kanske funderar man i styrelserna över hur länge samhället förmår betala hyror för en växande skara.
Bland politiker och ekonomer har tankar framlagts att man med finansiella påtryckningar som höjd beskattning, skall tvinga äldre att flytta från sina hus när barnen flyttat hemifrån. Det är en känslolös tanke som skulle vara otänkbar i många länder. Med språkbruk från annat område kan förslaget kallas – svenskhemsfientligt. Sådana förslag har hörts från välbärgade politiker och ekonomer som själva inte riskerar att tvingas bort från sina hem på äldre dagar.
Det onda kan ju i vissa fall också ha något gott med sig, sägs det. För åldrande par kan det vara bra med bostadsbrist så att barnen tvingas bo kvar, så föräldrarna inte tvingas lämna sitt hem, ett framtida moment 22 i landet med bostadskris. Vuxna barn tvingas bo kvar hos föräldrarna och betala för att föräldrahemmet skall kunna behållas, efter höjd beskattning så samhället kan betala hyra åt fler. Åt det hållet ser politiker ut att snegla.
En annan fråga är på vilket sätt det blir fler lägenheter om äldre tvingas byta bostad? Det blir det förstås inte, men det kan innebära en omflyttning mellan stor och liten bostad. Äldre svenskar kanske i framtiden tvingas byta till mindre bostad för att den gamla skall bli hem åt en ny stor familj. De nya får kanske rent av bokostnaden subventionerad som de utflyttade inte fick råd att betala på grund av höjda skatter.
Kanske går vi mot en fastighetsbeskattning med två variabler, en som beror av taxeringsvärdet och annan som är omvänt proportionell mot antalet personer som är folkbokförda på bostaden. Tanken är galen nog för att läggas fram av regering som måste finna lösningar för sin extrema befolkningsmässiga expansionspolitik som den får allt svårare att finansiera.
Jan Ivarson
Honesty for you 