391. SVENSK RÄTTSBUSINESS
Ett tvistemål till, nr. 36
av Cornelia Dahlberg, 2016-01-20.
Modern, 26 år, har suttit i rättssalen flera gånger angående vårdnaden om första barnet, snart 3,5 år. Pappershögen på domarens bord är tjock. Han inleder med att nämna möjligheten att komma överens frivilligt, varpå föräldrarna ler – det här har väl blivit en vana som du betalar för.
Pojken bor hos pappa som har långa arbetsdagar. Det innebär dagisvistelse om mer än 10 tim./dag. Med andra ord struntar man i FN:s barnkonvention som säger att barn inte skall vistas mer än högst 10 tim på institution/dag och som Sveriges regering glatt har undertecknat.
Socialtjänsten är där och vill inte svara när moderns ombud frågar om det inte är påfrestande för ett litet barn att vistas på dagis så länge. De slingrar sig och säger att det är normalt. De tycker att en barnpsykolog ska svara på den frågan.
Socialtjänsten har rätt – det är normalt med så långa dagar, även längre, i vårt ”humana” land proppfullt med lagar och arkiverade underskrifter gällande våra barn. Verkligheten lever sitt liv på en annan planet än paragrafernas.
Dagispersonalen påstår att pojken mår bra på dagis. Skulle någon där yttra vad de ser, skulle de troligen få sparken. Det konstateras att pojken gör allt i blöjan. När han är på dagis vill säga, inte hemma där han säger till och går på toa, vilket är normalt för ett barn i den åldern.
För att den svenska dagisbusinessen inte ska ifrågasättas, förklarar man ”allt i blöjan på dagis men inte hemma” med att pojken ”har så roligt på dagis”. När man har tråkigt går man tydligen på toa istället för att ha bajs i byxan.
Dagispersonalen förklarar att det är helt normalt att bajsa i blöjan ”eftersom man har fullt upp, har roligt”. Att pojken i lugn och ro går på toa hemma men inte på dagis betyder absolut inte att han skulle vara stressad i den ofta kaotiska daghemsmiljön. Kom inte med sådana iakttagelser! – det är tabu i Sverige.
Pappas advokat instämmer såklart. Pojken är så pigg, alert och engagerad på dagis att han gör i blöjan. Hemma är han så trött och oengagerad att han går på toa istället. Dagispersonalen har dessutom sagt att pojken bör träna ”konflikthantering”. Det låter inte särskilt ”roligt”.
På frågan om inte 20 dagistimmar/vecka, vilket skulle bli aktuellt om pojken bodde hos mamma, vore bättre än beskrivna 47 timmar och sedan i förskoleklass 52 tim./vecka, så svarar en av närvarande soc-tanter att hon inte har forskningsrapporterna i huvudet!
Men det har jag!
De säger klart och tydligt att små barn blir psykiskt stressade av att vistas i stora grupper och att deras immunsystem inte är färdigutbildat till att ta hand om så mycket främmande bakterier (d.v.s. mer sjukdom).
Borde inte en människa som är med om att bestämma att denna pojke fortsatt ska vistas på dagis 47 tim./vecka, trots att alternativet finns att vara hemma i lugn och ro med mamma och nya lillasyster, känna till dessa forskningsrapporter?
Är alla köpta av läkemedelsbolagen?
Soc-tanten ifrågasätter till och med, om det är bra med bara 20 tim./vecka, eftersom dagispersonalen har sagt att det är bra med fasta tider och att vara med om ALLA aktiviteter.
Glöm inte att det är självbevarelsedrift att säga så som dagisanställd – man vill ju som sagt inte bli arbetslös.
Ärendet manglas många timmar i rätten. Varannan jul här, vartannat nyår där och så gott som varje detalj fastställs för att undvika konfrontation mellan föräldrarna. Det nämns vid något tillfälle att pojken inte mår bra av föräldrarnas ständiga bråk.
Föräldrarna träffades 2007, fick pojken 2008, skildes 2009, mamma träffar nästa karl 2010, gifter sig 2011 och de får barn samma år. Här går det undan!
Cornelia Dahlberg
Tidigare publicerade rättegångar och tvister från Tingsrätten i Norrköping:
https://corneliadahlberg.wordpress.com/justitia/
Honesty for you 