51. LÖNSAM SKOLA ELLER INGEN?

51. LÖNSAM SKOLA ELLER INGEN?
av Jan Ivarson, 2013-10-31.

Makthavare och media tycker det är konstigt att friskolor väljer bort elever med problem. Skolministern är upprörd. Det är inte acceptabelt säger han i ett inslag i nyhetsprogrammet Rapport.

Men är det konstigt?

Tvärt om, det är naturligt. Så fungerar alla bolag. Tänk om alla bilar och båtar kunde repareras för samma pris? Orealistiskt, för att inte säga korkat. Då det gäller skolor tycker den ansvarige ministern att elever skall få välja skola, men skolor skall inte få välja elever.

Få advokater lämnar anbud till sina klienter och de har rätt tacka nej till uppdrag. Samma pris för litet och stort brottsmål ligger bortom verklighetens realism.

Problem som friskolor utsätts för uppstår i politiskt styrda verksamheter. Skall vi ha friskolor måste de kunna drivas som andra bolag. Ett bolags främsta syfte är att skapa vinst för ägarna och att ständigt utveckla verksamheten. Därför ser dagens bilar inte ut som för 50 år sedan. Många verkar sakna den insikten. Den var främmande då regeringen beslutade om möjligheten för bolag att driva skolor.

Är man riktigt vänstervriden anser man att vinst är fult och bör vara förbjuden. Få med den åsikten erbjuder anställning åt andra och saknar därför erfarenhet av företagande. De brukar konsumera anställning i bolag de gärna kritiserar. Välskötta bolag erbjuder bra produkter och vill ha nöjda kunder, men måste ständigt värna lönsamheten. Utan lönsamhet, inget bolag. Så är verkligheten.

Man kan möjligen hävda att om varje skola har ett bestämt och stort rekryteringsområde, kan elever med olika behov och därmed undervisningskostnaderna statistiskt fördela sig någorlunda likformigt för alla skolor. Men så är det knappast och elever har rätt att fritt välja skola.

Om regeringen vill ha privata skolor, måste den finna en ersättningsmodell som harmoniserar med företagandets villkor. Det är ingen lösning att framhärda i att ett bolag skall bortse från kostnaderna. Ersättning efter prestation råder redan inom många andra samhällsområden. Vill man ha privata skolor behövs en betalningsmodell som medger olika ersättningar för elever med olika behov. Det förutsätter att elever får klassas som mer eller mindre krävande och där ligger problemet. I vårt debattklimat kan man tala om sådant i allmänna termer men inte gå så långt som till en klassificering av elever. Det skulle anses diskriminerande och orsaka ramaskri, precis som polisens påstådda register över romer.

Om skolor fick bra betalt för kostnadskrävande elever, skulle privata skolor utveckla nya metoder för anpassad undervisning. Vägen är lång dit, eftersom i det Nya Sverige är alla lika i vissa sammanhang. Problem som rör människors behov skall man helst tala tyst om och kostnaderna döljas i en stor massa, i synnerhet om invandrare är involverade. Ser man det så, är en statlig skola bästa lösningen men kommer knappast att erbjuda bästa utbildningen. Därför kommer bättre undervisning för elever med särskilda behov att förbli problem som politiker gärna talar om, men inte löser. I stället fyller de på med fler och berömmer sig för att vara solidariska.

Jan Ivarson