78. PUBLIC SERVICE DEBATTPROGRAM

78. PUBLIC SERVICE DEBATTPROGRAM
av Jan Ivarson, 2014-02-03.

Söndagen den 2/2 2014 hade SR P1 ett program kallat debatt. När jag hörde programrubriken misstänkte jag det skulle bli ett indoktrineringsprogram, ungefär som när jag blev inbjuden av Expressen för att delta i en Tv-sänd paneldebatt om bl. a invandringspolitik. Jag saknade förtroende för tidningen och ville därmed inte kosta på mig en resa till studion. Jag var övertygad om att hamna i debattmässigt underläge och visas upp som rasistisk person som goda svenskar bör ta avstånd från.

Dessa tankar hade jag då jag under hustruns överinseende bidrog till matlagning (jag är som estradören Ronny Eriksson säger i en show  – bäst på expansionskärl) och förstrött lyssnade till ett radioprogram i P1 efter kl. 16. Min inre varningsflagga hissades då programmet kallades Debatt. Det är ett av vår tids mest missbrukade ord som numera används för envägskommunikation i media för politisk propaganda. När jag hörde programmet kallas ”Tål Sverige mer rasism” så var saken klar. Åsiktsneutrala svenska public service hade än en gång manifesterat sitt hyckleri. En mer åsiktsneutral rubrik hade varit ”Tål Sverige mer invandring”.

När jag lyssnade till programmets första del pratade faktiskt en man som valt att utvandra för att han inte ville betala mer skatt till Sveriges förstörelse. Sedan var det mest invandrare som fick komma till tals, den tid jag lyssnade. Som jag minns framförde invandrarna vettiga synpunkter sett ur deras perspektiv. Däremot var det lite om varför rasism uppstått som var programmets rubrik. Lyssnare förutsattes utgå från att rasism är utbredd och att det är svenskarnas fel.

Min mening är att rasism knappast finns i Sverige. Däremot finns det betydande kritiska åsikter om invandringspolitiken, som i media kallas för främlingsfientlighet och rasism. Alla svenskar vill inte försörja andra länders medborgare oavsett deras utseende och ras. Själv anställde jag  en invandrare när jag var yrkesaktiv sedan denne godkänts av SÄPO för försvarsuppdrag.

Min slutsats är att med rådande medieklimat tvingas svenskar acceptera obegränsat antal invandrare. Dessa skall försörjas minst på en nivå som motsvarar lönen efter skatt för en heltidsarbetande kollektivanställd. Därför har (S) nu sannolikt fler väljare bland invandrare än bland LO-medlemmar.
Under sin storhetstid hade (S) år 1979 1.198.000 medlemmar och år 2013 hade de minskat till 8 %, 97.396 (källa Wikipedia).

Vänsterpartier har ett dilemma. De vill ju vara på de svagas sida. Därför vill de se till att en stor del av befolkningen inte får det för bra. Fattiga behövs för partiets överlevnad och då får man ta till invandring om välståndsutvecklingen varit för bra. Palme insåg det och öppnade gränserna.

Många betvivlar att den förda politiken är hållbar. Redan har regeringen svårt att övertyga väljarna om att nivån för pensioner, vård, skola, försvar och infrastruktur kan bibehållas, än mindre förbättras.

Om en svensk politiker inte ställer upp på obegränsad invandring, kan det gå som för Carina Hägg (S). Hon har varit en aktiv och trogen (S)-politiker med gott anseende i sin bygd. Hon blev nyss petad från sina uppdrag för att hon skrivit om partiets samröre med invandrarorganisationer. Hägg är ett nutida exempel på det George Büchner skaldade i pjäsen Dantons Död:

Revolutionen äter sina egna barn.

Jan Ivarson