83. BOHUSLÄN INRINGAT

83. BOHUSLÄN INRINGAT
av Jan Ivarson, 2014-02-09.

Vad tänker folk på när någon nämner Bohuslän?
Sommar, sol, fiske, båtliv och badutflykter till skär med vackra berghällar, skulle nog många svara. Kustkommunerna kämpar med arbetsbrist och avfolkning. I lägen med havsutsikt är priserna på gamla hus skyhöga så få ortsbor kan köpa ett. Skall man bo där måste man antingen ha fått mark eller hus i arv eller vara mångmiljonär. På den punkten är kommunpolitiker överens från höger till vänster.

I strävan att skapa nya jobb satsar kustkommunerna på att  marknadsföra turism som till största delen har koppling till havet.  Kommuner lockar med tomter i attraktiva lägen för att få inflyttning. De flesta som kan tänka sig att flytta till kusten gör det för närhet till havet. Då vill de ha en, gärna två båtplatser för en eka och en större båt. Det är en omöjlighet såvida man inte är beredd att sjösätta och ta upp sin båt vid varje sjötur.

Ett olöst problem är i så fall var båtarna skall ställas upp sommartid på land. Om folk skulle tvingas göra så, kommer klagomål på miljöförstörande biltrafik och förstör intresset för kustboende. I stort sett är hela Lysekils kommun inringad runt stränderna i ett förslag från länsstyrelsen om utökat strandskydd. Det får förstås förödande konsekvenser. Kustkommuner förvandlas till inlandskommuner men utan deras kvaliteter med t. ex. snövintrars turistattraktion.

Bohusläns kust är färdigbyggd! Det tycker i varje fall länsstyrelsen som på regeringens uppdrag utarbetat förslag till utökat strandskydd, som kan omfatta både hav och land intill 300 meter från strandlinjen. Bohusläningarna har således byggt sin sista småbåtshamn. De tillåts  bara underhålla de befintliga. Det är som om man i övriga Sverige inte skulle få öppna något nytt gruvhål eller starta nytt sågverk nära skogen.

Ett skäl mot nya småbåtshamnar, är att grunda mjukbottnar är fiskars lekplatser. Det är sant. Men om man beräknar ytan av alla befintliga och möjliga småbåtshamnar över mjukbottnar och delar den med ytan för alla mjukbottnar ner till fem meters djup, finner man sannolikt att hamnarna bara tar högst en promille i anspråk. Det är ett svagt argument för att döma ett helt landskaps huvudnäringar till utdöende. Vi måste inse att all mänsklig verksamhet innebär miljöpåverkan.

Därför är det märkligt att just miljöfolk ofta förespråkar fri invandring. De tycks mena att nya svenskar skall bo i storstädernas förorter och att Bohuslän reserveras för friluftsliv. Därmed inte sagt att stränder inte behöver ett visst skydd mot exploatering.

Länsstyrelsen skriver, att den har till uppdrag att inte bara se till flora och fauna, utan även lägga miljörestriktioner för att bevara gamla samhällsmiljöer. Det anses vara av riksintresse att pittoreska kustsamhällen bevaras för (storstads)befolkningens upplevelser och fritidsintressen, likt Stockholms Skansen. För det har vi redan en bygglagstiftning som bevarar kulturarv. Eventuellt utökat strandskydd bör begränsas till att skydda växt- och djurliv och säkra allmänhetens tillträde till stränderna. Det behöver inte föreskriva hur kommunernas samhällen får utvecklas. Om strandskyddet skall utökas bör det begränsas till stränder mellan samhällena –  inte i dem.

Om det behövs förslag om utökat strandskydd, bör det även redovisa ytor för nya småbåtshamnar och småvarv. Småbåtsmarknaden skulle kunna utökas och sysselsätta många fler men försäljningen av båtar hindras av brist på båtplatser.

Om nuvarande förslag antas, vill jag se strandskydd utlagt mellan Göteborgsoperan och Göta Älv. Annars är det uppenbart att storleken har betydelse.

Jan Ivarson