250. FANATIKER ELLER POLITIKER?

250. FANATIKER ELLER POLITIKER?
av Arne Holmström, 2015-03-15.

Redan som tonåring så visste jag mycket om vårt samhälle och pratade gärna vitt och brett om att jag skulle bli politiker. Folk skrattade och formligen öste förklenande ordalag över mig.

Åren gick och till slut så valde jag ett medlemskap hos Miljöpartiet (MP), för det var ju ett ungdomligt parti och så värnade de om vår miljö, vilket jag gillade. Mina föräldrar förebrådde mig och tyckte att jag hade gjort något mycket dumt, men vad vet föräldrar om politik, knappast någonting?

Jag glömmer aldrig mitt första interna möte hos MP, hur de önskade mig välkommen till partiet. De frågade om min bakgrund och om hur jag ville att partiet skulle förbättra sin politik och fick även frågan om att vara med i en internkurs om partiets politik.
På denna kurs märkte jag snabbt att det inte var någon kurs om partiets politik, utan snarare en lektion i hur vi ska angripa och försvara oss mot partiets belackare!

Det här om att försvara MP mot angripare, var helt nytt för mig. Miljöpartiet som är så måna om att vi ska ha ett fint samhälle? Självklart frågade jag andra medlemmar, vilka är det som är våra motståndare? Svaret kom, — det borgerliga blocket är våra antagonister för de gillar inte vår miljöpolitik och sedan anklagas vi för att vara kommunister!

Det här blev en väckarklocka för mig! Jag hade aldrig tänkt tanken om MP som kommunister! De hade ju brutit sig ur Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och då kunde de väl inte vara kommunister längre! Vi var ju ett miljöparti?

Efter två månader lämnade jag Miljöpartiet och tittade på partier utanför Riksdagen. Jag fastnade för Sverigedemokraterna (SD), trots omgivningens förebråelse att SD var ett nazistparti och i vilket fall som helst rasister.
Det här tog jag som en utmaning.
Att söka medlemskap i SD ville jag inte, utan jag läste allt om detta parti i massmedia och det var faktiskt en skrämmande bild, som jag trots allt inte ville tro på!
Man kan väl inte starta ett parti där alla ska vara rasister?

Några dagar senare sökte jag medlemskap i Sverigedemokraterna. Det var trevliga människor jag träffade där och kunde inte i min vildaste fantasi få ihop det, att där framför mig hade jag en massa rasister?
Första tiden i partiet så låg jag lågt och gick på deras möten. De i styrelsen som höll tal, talade med kloka ord som jag kunde ge mitt bifall till.
Detta hände år 2006 och det var valår. Vi medlemmar fick uppdraget att dela ut flygblad och så dessa klisterlappar som jag gillade att klistra in på lämpliga platser.

Självfallet var jag på SD:s torgmöten och kunde inte begripa varför en massa ungdomar och en del i min egen ålder, stod och förde oväsen och kastade glåpord mot oss? Vid några tillfällen såg jag miljöpartister stå och vråla en massa strunt, MP-kamrater som jag tidigare varit du och tjenis med?

Detta som hände under valåret 2006 fick mig att inse, att det måste vara något fel med dagens ungdom, i alla fall de som störde Sverigedemokraternas möten. De måste ha blivit uppmuntrade till det här av vänsterblocket!
Så är det fortfarande än idag, att Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister eldar på ungdomarna för att störa Sverigedemokraterna!

Det här får mig att tänka på, att dagens ungdom blir utnyttjade av alla i 7-klöverns politiska partier, vilket innebär att Sverige inte på långa vägar styrs av hederliga politiker! Jag skulle vilja kalla 7-klövern för en gangstermaffia som i högsta grad förmodligen skaffat svenska folket ett vanrykte internationellt, att inte vara riktigt kloka i huvudena?

Idag med nästan tio års politisk erfarenhet och som vuxen person, så ser jag att min förhoppning om att få medverka till att vi ska få hålla vår fana högt över svenska folket, fullständigt har kraschat!
Tyvärr så tror jag att vi måste göra ett uppror mot pågående politik på ett eller annat sätt. Det bedrövliga är att merparten av svenska folket kommer att svika oss! Många tycks vara en fårskock av lättledda, fega och rädda svenskar!

Svenska folkets motto, en gång svensk, alltid svensk, har nu överlag övergått till att aldrig bli något mer än bara svensk till namnet.
Vi får ju inte stöta oss mot nybyggarna, för så är det bestämt!

Arne Holmström