376. FÖRBRUKADE ORD
av Jan Ivarson, 2015-12-21.
I några tidigare krönikor har jag tagit upp hur förskönande beskrivningar används av folk i farten, som känner behov av att hylla mångkulturen för att vara sina överordnade till lags.
Här är ytterligare ett exempel där Public Service bolag SVT vill försköna verkligheten.
Nättidningen nyheteridag.se har en artikel som beskriver förbrukade ord och uttryck som inte bör användas i Public Service.
Orsaken är att den förda politiken som SVT i hög grad stått bakom, inte helt kan undvika att beskriva företeelser som folk ogillar. Därför ger SVT direktiv till sin personal om att använda förskönande omskrivningar.
Nyheter är ofta rapporteringar om olyckor och problem som är relaterade till den politik SVT hjälpt våra regeringar att propagera för.
Komikern Hans Alfredsson insåg behovet av ordbyte för årtionden sedan då flumkulturen i Sverige hade påbörjats. Det var innan genuspolitiken hade infiltrerat högskolorna.
En fundering är varför det finns herr- och damlag i idrotten, när det anses viktigt att räddningstjänstens styrkor består av båda könen? Uppdelning på herr- och damlag bidrar med dagens värderingar till ett segregerat och mansdominerat samhälle.
Enda undantaget som är politiskt gångbart är separata badtider för män och kvinnor i badhus.
Principen om byte till förskönande ord har länge tillämpats. Alfredsson föreslog att ordet arbetsskygg borde bytas till fritidsfixerad. Det skämtet tillämpas på allvar sedan länge i den sociala världen. Nu beordrar SVT sina anställda att försköna språket för att tona ner obehagliga budskap.
SVT vill behålla illusionen om Sverige som humanitär stormakt och förringa konsekvenserna av landets öppna gränser.
Nyheter Idag skriver att SVT:s medarbetare har fått direktiv i en fyrsidig guide att använda mer politiskt korrekta uttryck. Terrorister med anknytning till Sverige skall beskrivas enbart som svenskar.
En omtalad person får beskrivas som ljushyad men inte som mörkhyad.
Det kan motverka sitt syfte om ljushyad är godkänt men inte mörkhyad.
Förslaget visar att det är svårt att bära en stol och samtidigt sitta på den.
Ordet invandrare anses utslitet och ha dålig klang.
SVT:s medarbetare ombeds använda omskrivningen ”de som bor i Sverige”. Det är ett vidare begrepp som inkluderar alla oberoende av medborgarskap. Syftet må vara att förmedla åsikten, att alla som vistas i landet skall ha samma rättigheter utan att bidra till dem.
I beskrivningar av brottmål skall folks hudfärg användas med försiktighet för att inte väcka kritik och man bör undvika polisens språkbruk, menar SVT. Polisen kan ju antas ge ett riktigt signalement.
Några kommuner ligger i framkant med att ha tagit bort svenska flaggor för att inte kränka de som bor i Sverige med utländsk bakgrund.
Föregående mening krävde eftertanke att få till med dagens språkbruk.
SVT:s journalister betros inte ha rätt ordförståelse, utan behöver få hjälp av företagsledningen. Då kommer den nyanställde Jan Helin från Aftonbladet väl till pass med mångårig erfarenhet av artiklar om massinvandringens förtjänster.
Jan Ivarson
Politiskt obunden
Honesty for you 
Du skriver
””Några kommuner ligger i framkant med att ha tagit bort svenska flaggor för att inte kränka de som bor i Sverige med utländsk bakgrund.”
Vilka kommuner är det frågan om och på vilket sätt har de tagit bort den svenska flaggan?
Det har gått en tid sedan jag läste om kommunen där man tog bort svenska flaggor i förskolans lekplats. Kommer inte ihåg var det var. Det händer att jag läser hur svenska symboler och traditioner tas bort för att inte störa invandrare.
Jag tror inte invandrare är så störda som svenska vänstermänniskor. Det är de som nyttjar invandrare för att förstöra svenska traditioner. De önskar öppna gränser för lågutbildade som kan bli deras väljare på sikt. Alla skall få det sämre utom vänsterorganisationer som i forna östblocket.
Varför ska vi inte få behålla vår identitet och vårt land?
Det som kungen, regeringen och allt hjärntvättat folk nu ställer till kommer att straffa sig och jag hoppas att det blir på eran bekostnad, att det blir era barn som blir våldtagna, misshandlade för jag vill inte ha ett mångkulturellt land.
Hej Gia!
Din frågeställning är minst sagt befogad!
Kanske hittar du svaret på din fråga i en av mina krönikor här på
Honesty4u.
https://honesty4u.wordpress.com/my-weekly-thoughts/22-varfor-haller-hela-vastvarlden-pa-att-ga-under/
Tack för att du kommenterar här och välkommen åter!
/Lars Agerstig
honesty4u@hotmail.se
DEN FÖRSTA VETENSKAPSMANNENS UTREDNING AV VETENSKAP!
Avhandlingens genomgående tema är att rätten i vissa sammanhang kan användas för att ge felaktiga verklighetsbilder, varvid man kan lyckas uppnå
DEN FÖRSTA VETENSKAPSMANNENS UTREDNING AV VETENSKAP!
Avhandlingens genomgående tema är att rätten i vissa sammanhang kan användas för att ge felaktiga verklighetsbilder, varvid man kan lyckas uppnå acceptans för ett visst förhållande.
acceptans för ett visst förhållande. Acceptansen uppnås i så fall på felaktiga premisser. Med detta tema som utgångspunkt är det, för att kunna fastställa den påstådda skillnaden, nödvändigt att dels precisera lagtextens manifesta innehåll, dels presentera författningstextens reella genomslagskraft. Så vitt avser den första uppgiften är det möjligt att göra en sådan bestämning genom användandet av vad jag i detta sammanhang vill kalla en extensiv rättsdogmatisk metod. Detta innebär att jag — så långt möjligt — i första hand använt mig av traditionell rättsdogmatisk metod, varvid rättsregelns semantiska innehåll starkt betonats. Ledstjärnan har därvidlag varit den av Stig Strömholm uttryckta tolkningsrekommendationen för en modern juridisk tolkningslära: ” . . . den för medborgarna i gemen tillgängliga ‘normalspråkliga’ lydelsen i lagar och författning som regel — . . . — får tillhandahålla de yttre gränserna kring tolkningens resultat.”[2] Tolkningen har därefter kompletterats med framför allt uttalanden i offentliga utredningar, riksdagsdebatter samt, i viss utsträckning, uttalanden i massmedia av kvalificerade politiker. Tanken har varit att detta angreppssätt skapar möjlighet att fastslå vilken verklighetsbild lagtexten har givit den intresserade medborgaren. Uttryckt på annat sätt kan man säga att avsikten varit att söka fastställa med vilket innehåll regeln marknadsförts. Därmed kommer metoden att skilja från traditionell rättsdogmatisk metod, dels vad gäller syftet — här är fråga om att fastställa en verklighetsbild, inte att stanna i ”börats värld” — dels när det gäller materialet.
Under föregående rubrik redovisas grunden till att syftet med undersökningen kommit att bli ideologikritiskt. Genom denna syftesbestämning har den traditionella rättsdogmatiska metoden kommit att mista sin omedelbara relevans. Grunden härtill står närmast att finna i det förhållandet att rättsdogmatisk metod förutsätter ett inifrånperspektiv. Anna Christensen har på ett belysande sätt utvecklat denna nödvändighet:
”Ideologikritik innebär alltid ett utanför-perspektiv på rättsordningen. Rättsordningen undersöks som en objektiv struktur och inte utifrån rättsordningens och aktörernas interna förståelse av sig själv(a). Rättsdogmatiken däremot (liksom all annan dogmatik) innebär att man måste acceptera rättsordningens eget interna perspektiv. Rättsdogmatiken innebär argumentation inom systemet på basen av den verklighetsuppfattning och de mer eller mindre fixerade värdepremisser som är accepterade inom systemet . . . Rättsdogmatiken är en form för rationell argumentation inom systemet. Själva grundförutsättningen för rättsdogmatisk verksamhet är det minimum av förtroende för lagstiftaren som består i att uttolkaren utgår från att lagstiftaren vet vad han gör och menar vad han säger. Det finns plats för kritik och olika meningar inom systemet, men kritiken får inte gå så långt att den ifrågasätter systemets självbild och grundläggande värdepremisser. Man kan inte argumentera inom ett system och samtidigt hävda att systemets aktörer inte vet vad de gör eller menar vad de säger. Vill man argumentera inom ett system som innehåller ideologiska förvrängningar, måste man antingen vara aningslös eller undertrycka de insikter man har om de ideologiska förvrängningarna. Kan eller vill man inte det, får man lämna systemet, och man hamnar då i ideologikritiken som ett vetenskapligt förhållningssätt vare sig man vill eller inte. Rättsdogmatik och ideologikritik kan alltså inte förenas. Det är fråga om två skilda vetenskapliga paradigmen, som det numera heter. Ideologikritiken stör den inlevelse och djupa interna förståelse av rättssystemet, som utgör en förutsättning för en verkligt god rättsdogmatisk argumentation. Inslag av ideologikritik medför också att systemet tappar i förtroendet för rättsvetaren i hans egenskap av dogmatiker och hans rättsdogmatiska argumentation får därmed inte samma genomslagskraft inom systemet, som den annars skulle ha haft. Omvänt framtvingar det rättsdogmatiska förhållningssättet en anpassning till systemets premisser, som gör det omöjligt att kritisera systemet utifrån på ett djupgående sätt.”[3]”
Töllborg Forskare i svensk korruption.
(Töllborg, Personalkontroll, s. 26-28.)
Vad är det du vill säga Arne?
/Lars Agerstig
honesty4u@hotmail.se