181. DEN FRIA RÖRLIGHETEN


181. DEN FRIA RÖRLIGHETEN
av Jan Ivarson, 2014-11-04.

I radions nyheter har det varit inslag om den fria rörligheten i Europa. Röster hörs om att systemet missbrukas. Storbritanniens David Cameron vill se en begränsning av invandringen. Tysklands Angela Merkel säger att det finns problem men anser att Camerons förslag går för långt.

EU-länders regeringar vill inte diskutera problemen, än mindre göra något åt dem. Det finns risker med elinstallationer men för den skull vill ingen förbjuda dem, bara att regelverken följs och förbättras. En av EU:s grundläggande tankar var öppna gränser för resande och frihandel som är till fördel för alla. Så presenterades EU-tanken en gång. Det sades inte att det skulle vara fritt att resa till valfritt land för att bli försörjd där, men så har det blivit.

Det vi ser, är liten tillströmning av kvalificerad arbetskraft till högskatteländer men desto fler lågutbildade och oanställbara. Problemen förstärks genom stor utomeuropeisk invandring. Därför har det skapats bostadsområden med sociala problem. Politiker talar numera sällan om integration utan om mångkultur. Sverige blir uppdelat.
Länder med goda sociala skyddsnät som Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Sverige har fått stor inströmning av andra länders lågutbildade och tiggare. Samtidigt har vissa länder med utvecklat skyddsnät som Finland kunnat begränsa sin invandring. Det visar att EU-regler inte utgör hinder utan att ländernas politiker kan styra invandringen. En av våra tidigare statsministrar varnade för social turism. Den är nu ett faktum vi kan skåda vid affärernas entréer.

Visst bör EU:s länder kunna ha internt öppna gränser för handel, arbetskraft och turism. Det behöver inte betyda att invånare i EU-länder med lågt socialt skyddsnät skall tillåtas byta land för att åtnjuta bättre bidrag i ett annat. Varje land i EU skall ta hand om sina medborgare. Personer bör få resa fritt inom EU med egen försörjning för att turista eller söka arbete. Om de inte kan försörja sig måste ett land ha rätt att återsända personer till sitt hemland på dess bekostnad. Så tror jag regelverken är men politiker tillämpar dem inte av rädsla för vänsterinfluerade media.
Det vi upplever är att fattiga utlänningar tillåts bete sig som landets medborgare inte får. Det mest skrämmande exemplet är fri vård till de som uppehåller sig illegalt i landet. Som om de skulle tillåtas köra på fel sida av vägarna utan körkort. Det visar på brist på politisk kapacitet.

Det är hög tid att våra politiker ser till att hävda vårt lands intressen och tillämpa de lagar vi har. Nu har vi fått en situation då det är bekvämare att betala med skattepengar, än att göra sitt jobb. Cameron kämpar tämligen ensam för vad vanligt folk ser som självklart.

Jan Ivarson

Annonser

2 thoughts on “181. DEN FRIA RÖRLIGHETEN

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s