180. I Sjukhusets kafeteria


180. I Sjukhusets kafeteria
av Jan Ivarson, 2014-11-01.

Medan jag väntade på min hustru på ett sjukhus skrev jag detta på min nya mobiltelefon i kafeterian. Min iPhone 6 Plus har en app på vilken man kan fylla i hälsodata om sig själv. Bra om man hamnar medvetslös på sjukhus eller har glömt vad medicinerna heter som man tar, eller står på, som proffsen säger. När jag står på medicin har jag tappat pillren på golvet. Som tur är vill katten inte äta dem. En lycka har varit att jag har undvikit att trampa sönder en ampull med fiskolja som min fru fyllt min foderautomat med. Det skulle ha luktat fiskolja i hela huset i ett år om det inträffat. Räcker att det luktar fiskolja om mig när jag tömmer blåsan som kräver regelbunden underredstvätt.

En bra fråga man ombeds besvara i sin hälsodeklaration på telefonen, är om man är villig donera sina organ. Det har jag svarat JA på. Tycker det fint om en annan människa till exempel vill låta min njure få leva vidare i sin kropp, sedan jag lämnat in. Föreställer mig förvisso det kan se makabert ut när man ligger på operationsbordet med öppnad bål och urplockade organ, ungefär som en skrotbil med urtagen motor. Men det får man ta om man vill tillgodose behovet för reservdelsmarknaden, som man själv kan bli beroende av.

Frågan om organdonation bör diskuteras ur religiös synpunkt men är sannolikt för känslig i vårt debattklimat med befolkning som har olika ursprung och värderingar. Jag vill höra imamer uttala sig om muslimers vilja att donera organ och om de kan tänka sig byta organ med personer som inte är muslimer. Frågan bör tas upp på högsta religiösa nivå. Föreslår att någon biskop, som inte seglar under regnbågsfärgad flagg, bjuder in andra religioners höga företrädare för att prata sig samman och därefter vägleda sina respektive trosfränder.

Frågan begränsas inte enbart till kyrkorna. Jag har funderat på om Reinfeldt skulle ta emot en njure från Jimmie Åkesson eller föredra att dö som martyr. För mig är frågan bra exempel på allas lika värde.

I sjukhusets kafeteria hamnade jag i en avskild del med tre bord. Vid ett bord satt en ensam man medan de andra borden var upptagna av äldre damer i så pass bra skick att de inte behövde rullator. Några bar brosch (smycke man fäster på blusen) och sådana damer anser jag vara minst 75 år. När jag kom med min bricka uppfattade jag att damerna var upptagna med diskussion om sjukdomar. Jag slog mig ner vid bordet med den ensamme mannen. Efter att ha vecklat upp plasten på min ostmacka sa min bordskamrat, att han först inte sett plasten på den han köpt. Så började vi samtala om lite av varje. Under tiden bedömde jag situationen så, att de vid de andra borden rimligen inte utgjorde något fysiskt hot, om de hörde vad jag sa. Så får man tänka numera! Efter ett tag frågade mannen vad jag sysselsatte mig med som pensionär? Jag svarade så att det hördes till alla borden, att jag betraktade mig som samhällsdebattör men att en del anser mig vara rasist. En kort tystnad följde.

– Ja, jag känner många som ogillar de här mä invandring. De har blett för möcke, sa mannen efter betänketid.

Jag nickade mot mannen samtidigt som jag iakttog damborden i ögonvinklarna under glasögonen. Damernas munnar stannade upp samtidigt och de satt alldeles stela i några sekunder. Sedan krökte sig damernas ryggar samtidigt så deras pannor närmande sig varandras och bordsskivorna, nästan som om de skulle dricka kaffe på fat som i gamla tider. Strax därefter började de samtala igen men mycket lågmält. Jag fick uppfattningen att de nu inte diskuterade varandras medicinering, utan vilken åkomma jag kunde tänkas lida av.

Ett annat exempel på hur svårt vi har i Sverige att diskutera invandringsfrågor, visade sig i en förening som arbetar för att vända bygdens avfolkning. Den glesbygd där jag bor lider av två problem. Det ena är att det saknas jobb, så ungdomarna flyttar. Det andra är att de gamla husen ofta har attraktivt läge med havsutsikt och därför köps upp till höga priser av rika storstadsbor. Just nu finns ett omodernt och måttligt underhållet fiskarhus om ca 40 kvm till salu för sex miljoner kronor. Större hus har sålts för 15 miljoner. De som köper gamla hus vill inte ha några nya i närheten. Sådana skulle förta den genuina karaktären. Därför hävdar man att nya hus inte behövs, det finns ingen lämplig plats ur miljösynpunkt och samhället kommer ändå att dö ut. Sällsynta fåglar häckar där nya hus planeras och salamandrar är sällsynta djur som finns överallt där någon vill bygga.

Argumentet att samhällena ändå dör ut, har jag kommenterat till en förening. Jag har framfört i en debattartikel till en förening, att attraktiva samhällen inom femton mil från storstäderna kan komma uppleva en renässans. I takt med att kulturberikningen tränger sig på de förmögnas kvarter i storstaden, kan de vilja bosätta sig i gamla samhällen utan storstadens lockelser för nysvenskar. Den artikeln vågade styrelsen inte publicera på sin hemsida. Vi kan inte offentligt tala om frågor som involverar invandring fastän den utgör en stor del av landets befolkning och därmed bör vara naturlig del av samtalen. Då riskerar man sin sociala ställning.

På liknande sätt har vi svårt att förhålla oss till invandring i djurens värld. Vargar skall vi ha, anser främst storstadens miljövänner men vill förstås inte ha dem i stadsparken. Vildsvin gillas av de som bor i trygg stadsmiljö men ses med mindre blida ögon av de som får sin trädgård och gröda uppbökad.

Vi svenskar har svårt att förhålla oss till det okända. Några menar det är en naturlig mänsklig instinkt medan andra menar att det är rasistiskt. Det för mina tankar till Rudyard Kiplings dikt, Balladen om Öst och Väst, som inleds med, Öst är öst och Väst är väst och aldrig mötas de två.
Han kunde kanske lika gärna ha skrivit, Öst är öst och Väst är väst och aldrig enas de två.

Jan Ivarson

6 thoughts on “180. I Sjukhusets kafeteria

  1. Ping: I Sjukhusets kafeteria

  2. TILL ALLA LÄSARE och just i detta inlägg, till Jan Ivarson och Anita E.

    Jag läser med stort intresse era inlägg här på Honesty4u. Mycket uppfriskande!

    Det fria åsiktsutbyte Jan Ivarson tackade mig för, är faktiskt själva anledningen till att denna webbsida överhuvudtaget finns.
    Jag anser att åsikts- och yttrandefrihet är bristvaror i dagens Sverige!

    Vi måste våga tala om ALLT
    Jag skulle vilja vända på det hela genom att säga, att de som inte öppet vågar säga sitt hjärtas mening här eller på något annat sätt mörkar vad de tycker och tänker, behöver knappt ens göra sig besvär att besöka Honesty4u!
    På Honesty4u råder det total åsikts- och yttrandefrihet!

    Denna åsikts- och yttrandefrihet måste dock ske under eget ansvar men också hanteras med förnuft och respekt för andra människor. Det innebär att Honesty4u aldrig tillåter förtal av andra människor!
    Alla åsikter från vänster till höger är dock välkomna, om de innehåller saklighet och främjar ett förnuftigt debattklimat.

    Något att tänka på
    Ur tystnad föds bara fördomar och dumhet. Låt debatten flöda fritt för ett bättre Sverige!

    /Lars Agerstig
    honesty4u@hotmail.se

    • Jag håller med dig ”Ur tystnad föds bara fördomar och dumhet. Låt debatten flöda fritt för ett bättre Sverige!”

  3. SVAR TILL ANITA E

    För läsarna vill jag nämna att den rehabanläggning Anita talar om är ett föreslaget projekt på Skaftö i Lysekil kommun, som det finns delade meningar om. Projektet har utlovat ca 40 nya arbetstillfällen.

    Anita, du har två frågor,
    en om polska arbetare och en om asylboende.

    POLSKA BYGGARBETARE
    Polska arbetare jobbar billigare än svenska som vill ha betalt enligt svenska avtal. De utländska har lägre kostnadsläge i sitt hemland och arbetar ofta i polskt företag.

    Det finns svenska byggarbetare att anlita i viss utsträckning. Jag byggde mitt hus för tio år sedan med svensk arbetskraft, ställningar och personalbod. Svenska arbetare har i hög grad blivit utträngda och fått ägna sig åt annat därför att beställarna köpt utländskt.

    Svensk beskattning och arbetsrätt har skapat ett system där få vill anställa. Därför är de flesta byggbolag försörjningsbolag för en person. Det är svårt för ungdomar att starta bolag direkt efter skolan. Unga saknar erfarenhet och startkapital. Därför tvingas svenska ungdomar i småorter att söka sig till storstäder för första anställning eller studier. Därefter blir de flesta kvar där.

    INGET PROJEKT ÄR GARANTERAT SÄKERT
    Visst framstår en ny anläggning för rehab och spa som ett djärvt projekt, men skall Skaftö tacka nej till flera tiotal miljövänliga arbetstillfällen för att det kan misslyckas?
    Skulle det vara bättre att även detta projekt går till utlandet som fallet blev med en ny fabrik för solpaneler? Det var för djärvt för Sverige men är nu framgångsrikt i Tyskland.
    Tror ingen kommun skulle tacka nej till miljövänlig hälsoanläggning. Man får väl tro att en entreprenör som lagt ner många miljoner i förstudier och planarbete och är beredd att investera några hundra miljoner, har en god uppfattning om att kunna lyckas. Utomstående har knappast bättre insikter.

    ASYLBOENDE
    Den risk Anita påtalar om asylboende finns i hög grad utan ny anläggning. Förra årets två nyfödda fyller ingen skolklass. Både förskola och LM-skola står på randen för nerläggning. Hela LM-skolan har bara drygt hundra elever!
    Halva öns befolkning om 1400 är pensionärer!
    Det är utgångsläget för en seriös diskussion om framtiden.

    Det säkraste sättet att undvika att ön blir ett stort sylboende är att den fylls på med arbete och inflyttning. Problemet tills nu har varit att det saknats projekt. När vi erbjuds ett, skall vi då tacka nej?

    Även om vi har olika uppfattning om friskvårdsanläggningen, så gläder det mig att du Anita tycks se invandrarboende som ett problem. Få vågar påtala det i vårt sjuka debattklimat. Vad skall nysvenskar arbeta med när det redan råder brist på arbete?

    Vid ett fullsatt Folkets Hus fört något år sedan uttalade jag mig kritiskt om invandringspolitiken och möttes först av buanden.
    – Om ni är positiva till invandring kan vi göra om förskolan för ensamkommande, föreslog jag som var politiker då. Det var förstås inte heller bra men tonläget ändrades snabbt.

    LÅT OSS VÅGA SLUTA HYCKLA
    Låt oss sluta hyckla och våga säga sanningar. Även jag känner osäkerhet om vilken väg framåt som är den rätta men tror inte vi kan sitta stilla.
    Vill vi se nya arbetsplatser kan vi inte kommendera fram dem. Vi har att tacka ja eller nej till de få projekt som erbjuds.

    Till sist
    Tack Anita E för din kommentar och Tack till Lars A som ger oss möjlighet till fritt åsiktsutbyte.

    • Jo Jan. Det är så att jag bor också på vår vackra ö. Så vi värnar samma sak fast på olika sätt. När det gäller möjligheten för unga att få arbete på ön finns det olika uppgifter. Jag vet att den stora byggfirman på ön har svårt att behålla unga. De arbetar hos firman ett tag sedan startar de eget. Så det är svårigheter för ett företag, som är sedan länge etablerat, att få ungdomar från ön att arbeta för dem. Nu vill ju inte alla bli byggarbetare men det är tydligen ett säkert jobb att bli det, åtminstone här på ön. Vi vet ju att det yrke vi väljer bör ha en möjlighet till arbete också. Så kanske de som är tänkta att jobba på spa-anläggningen istället bör satsa på något arbete inom byggsektionen.
      Ja, vi har väldigt dålig tillväxt av barn, men polsk arbetskraft lyfter ju inte upp antalet familjer som väljer att bosätta sig här. Jag är mycket skeptisk till att spa-anläggningen kommer att hjälpa upp situationen. Jag har själv flyttat in till ön för att jag såg det som en väldigt fin miljö för mina barn att växa upp i. Barnen bor numera neråt Göteborg, varför undrar man då? Jo bostäderna är ju mycket billigare där. Hus som byggs på vår ö är enorm dyra och priserna trissas upp av de rika personer som ser idyllen här som en fristad från vardagslivet. Samtidigt är jag övertygad om att just de höga priserna på boendet får ungdomar att välja bort ön för sitt permanentboende. Alltså en negativ spiral.
      Jag skriver inte under mitt riktiga namn eftersom jag inte klarar grannarnas negativa syn på den som protesterar. Fegt av mig, ja kanske. Vi har dock beröringspunkter genom personer vi känner.
      Ibland tror jag att den stora mängden personer som är delårsboende här verkar som ett hinder för kommunen att ta hit invandrare. Personer med många pengar kan ha den effekten. Samtidigt vet jag att en del personer ser invandrare som en räddning för skolans fortlevnad. De personerna inser inte vad det medför för deras egna barn.
      Det du föreslog om att göra om förskolan till boende för ensamkommande och det bemötande du fick speglar hela situationen. Den där att visst skall vi ha invandring men inte i mitt bostadsområde.

  4. När det gäller byggen och arbeten här i din glesbygd. Om det är så svårt att få jobb här, varför är det nästan bara polska som pratas på de ställen som renoveras?
    En Spa och Rehabanläggning verkar lite för våghalsigt att starta här. Det verkar som att redan befintliga verksamheter har det svårt som det är.
    Min största rädsla är att det övergår till en asylanläggning. 125 rum kan bli svårt att fylla med spa-sugna men mig.verket fyller rummen direkt. Och det ger bra betalt.

Kommentera här:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s